tag:blogger.com,1999:blog-27117135009246446512024-03-05T21:01:41.256-08:00Sagor till KaffetTänk att kunna dra en riktigt klassisk saga. En berättelse som fängslar alla.... Det finns tusentals av dem. En ny var kväll.sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comBlogger86125tag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-17105815372396864372019-02-23T11:00:00.001-08:002022-01-19T15:29:36.507-08:00Gummans Goda Råd (Youtube)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/0gGgmKftPOg" width="560"></iframe>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-1936405899592305032019-01-11T17:47:00.001-08:002020-03-07T13:24:07.995-08:00Bord Duka Dig - (Bröderna Grimm)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;">Bord Duka Dig (Bröderna Grimm)</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
En skräddare hade tre söner och en get. En gång gick den äldste ut och vallade geten en hel dag. När det var dags att gå hem, frågade han geten om hon var mätt.
"Ja, jag är både mätt och glad, orkar ej ett enda blad, mä, mä!" sa geten.
Då gick han hem med henne.
Men skräddaren gick ut i stallet och frågade geten: "Är du mätt nu, kära get?" Nãr hon svarade att hon ingenting fått blev skräddaren arg och kõrde ut sin son från hemmet. På samma sätt gick det för de båda andra sönerna när de vallade geten. Och båda två blev jagade från hemmet med hugg och slag.
Nu fick skräddaren själv gå ut med geten. Han lät henne beta på en äng med det saftigaste gräs ända till kvällen.
"Är du mätt nu, kära get?" frågade han sedan, och hon svarade ja. Men när de kom in i stallet sa hon:
"Hur skulle mätt jag kunna vara, fick gå omkring och leta bara, hittade inte ens ett blad, mä, mä!"
Då förstod skräddaren att han hade varit orättvis mot sina söner, och nu blev det getens tur att jagas iväg.
Den ä1dste sonen kom i lära hos en snickare och när hans läroår var slut, fick han ett litet bord av sin
arbetsgivare. När man sa: "Bord, duka dig!" ställdes de härligaste rätter och drycker fram av sig själv.
På vägen hem kom pojken tili ett värdshus, dit han tänkte övernatta. Han ställde fram sitt lilla bord, och vädshusvärden och de andra gäterna häpnade,
när all den goda maten trollades fram.
På natten när pojken sov, bytte värdshusvärden ut bordet mot ett annat, som såg likadant ut. När pojken kom hem ville han visa sin far vad bordet dög till. Men hur många gånger han än sa "Bord, duka dig!" så stod bordet där lika tomt. Då förstod den stackars pojken att bordet hade blivit utbytt.
Den andre sonen hade gått i lära hos en mjölnare. När han hade gjort sitt läroår, gav hans arbetsgivare honom en åsna och sa: "När du stä11er den på en duk och sãger 'Briklebrit' så spottar den guldmynt."
Pojken tackade och begav sig iväg med åsnan.
Nu bar det sig inte bättre än att han kom till samma värdshus, där hans äldre bror hade fått sitt bord utbytt. Värdshusvärden som spionerade på honom såg när han lät åsnan spotta guldmynt. På natten bytte han ut åsnan mot en vanlig åsna utan att pojken märkte något.
När pojken kom hem ville han förstås visa upp sin märkliga åsna, men hur många gånger han än sa "Briklebrit" så spottade den inte ut så mycket som en femöring.
Den yngste brodern hade gått i lära hos en svarvare och i avskedsgåva gav hans arbetsgivare honom en säck mcd en knölpåk i och sa: "Om någon vill göra dig illa, säger du bara 'Knölpåk ur säcken' och då hoppar den ut och ger busen en omgång."
Pá kvä11en kom pojken till samma värdshus som sina brõder. Värden smög sig in på natten för att byta ut säcken, men då ropade pojken: "Knölpåk ur säcken!" och ut for knölpåken och pryglade värdshusvärden tills han lämnade ifrån sig både bordet och guldåsnan. Och så tog pojken med sig alltsammans hem, och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar</div>
Unknownnoreply@blogger.comDresden, Tyskland50.3729827362529 12.3081803499999332.4551497362529 -29.00041365000007 68.29081573625291 53.616774349999929tag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-73971322351239206532018-12-30T16:57:00.002-08:002018-12-30T17:00:22.488-08:00Oidipus (grekisk saga)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h2 style="text-align: left;">
Oidipus (grekisk saga)</h2>
<img id="id_a62b_6655_190d_3728" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhH-YGyip5PgmZRhx3SEyol78KfxGR2UK9bJ0mYjlvaZslENwnayHzKwTloqoYhQ9rMru1QpPZDywKqFdcq_R5VFgLsOCxQaXBXg2ntJn0yPNl8rtOnqe7WuPdVxAgKz2dCgM7cR82poU8/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br>
Kungaparet i Thebe, Kung Laios och Drottning Iokaste ick av ett orakel reda på att deras nyfödda son Oidipus skulle komma att döda sin far och gifta sig med sin mor. En herde fick därför i uppdrag att lämna pojken att dö ute i vildmarken. Långt ute i vildmarken lade herden ner det lilla barnet och lämnade det för att dö.
En annan herde hittade barnet, och tog med det till sin kung Polybos i kungariket Korinth, som uppfostrade barnet som sin egen son.
Oidipus blir en mycket bra fäktare och kan utan större ansträngning vinna över två av sina bästa lärare.
Oidipus får sedan även han reda på spådomen om att han ska mörda sin far och avla barn med sin mor. Men eftersom han inte vet att han är ett hittebarn flyr han från Korinth för att detta inte ska kunna hända.
I ett T-kors möter han en man med en stor vagn och två soldater bredvid sig. De börjar bråka om vem som har väjningsplikt vilket slutar med att Oidipus dödar mannen (som är hans far) och soldaterna.
Han fortsätter och kommer till staden Thebe som är belägrad av en sfinx. Denna äter upp alla som försöker ta sig ut ur staden, men kan besegras genom att någon svarar rätt på en gåta. Oidipus får en gåta som lyder: Vilket djur går på fyra ben på morgonen, två ben på dagen och tre ben på kvällen? Oidipus svarar att det är människan som kryper på alla fyra som liten, går upprätt som vuxen samt stöder sig på en käpp på ålderns höst. Han svarar rätt och sfinxen som aldrig trodde att någon skulle klara gåtan kastar sig ner för berget och dör.
När han kommer till Thebe gifter han sig sedan med drottningen Iokaste i Thebe och får fyra barn med henne. Kungen Laios har dödats av ett gäng stråtrövare för inte alltför länge sedan, ute på en resa.
Men staden har drabbats av en landsplåga, en sjukdom som drabbar både människor och djur. Oidipus står rådlös inför den och har skickat sin högra hand, Iokastes bror Kreon, till Oraklet i Delfi för att få veta vad han ska göra. Kreon återvänder med meddelandet att Oidipus måste straffa Laios mördare. Han rådfrågar en blind siare vid namn Teiresias om hur han ska hitta mördaren. Siaren vill först inget säga, men säger till slut att Oidipus inte kom som en främling till Thebe och att han själv är mördaren han söker. Oidipus hävdar att siaren ljuger och driver iväg honom.
Oidipus forskar i saken och får till slut reda på att det verkligen är han som har dödat Laios. Han får också veta vem han är, att Iokaste är hans mor och att han mördat sin egen far. Iokaste hänger sig när hon får reda på detta och Oidipus sticker ut sina ögon och flyr. Tronen överlämnar han till Kreon.</div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-36479032053638611962018-12-28T08:45:00.001-08:002018-12-28T10:03:43.675-08:00 Mästerkatten i Stövlar <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
Mästerkatten i stövlar </div>
<div>
(Saga från Frankrike)</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<img alt="" id="id_3ead_faf4_ab13_499a" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGeHjFtKBphzd2MRP4iElBKv88lMrAekqD3qF5dzPiuOXREtRxTMWv_CuNlQH4dRpTdA8wv4gTc1S_QaDQjF78Zq14GlD4v7NApGnsaksOlo33papNwrRXUQ_7v9f-SMVPfvU9Yk3czek/s5000/%255BUNSET%255D" style="height: auto; width: 353px;" title="" tooltip="" /><br />
<br />
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det var en gång tre pojkar vars far var mjölnare. När han så småningom dog var det inte mycket han hade kunnat lämna efter sig till sina söner. Det fanns en kvarn, en åsna och en katt. Den äldste tog hand om kvarnen, den näst äldste fick åsnan och den yngste blev sittande med katten.</div>
<div>
"Det var ju typiskt", sa den yngste pojken. "Mina bröder kan slå sig ihop och ha stor nytta av sina arvedelar, men vad ska jag med en katt till. Kanske jag kan göra mig ett par varma kalsonger av hans skinn."</div>
<div>
När katten hörde detta grinade han illa och sa: "Unge man, om du bara ger mig en säck och låter sko mig ett par stadiga stövlar, så jag kan vandra snabbt och vida omkring, ska du nog få se att din lott ingalunda var den sämsta!"</div>
<div>
Ynglingen blev förvånad över kattens förslag, men gjorde som han sagt och lade sina sista slantar på ett par stadiga stövlar till sin katt. Katten sa tillfälligt adjö till sin husbonde, tog sin säck på axeln och gick ut i världen. När han kom till en stor äng fick han syn på en massa kaniner som hoppade runt överallt. Katten fyllde sin säck med klöver och annat grönt, lade säcken öppen på marken och la sig själv ner en bit därifrån och spelade död.</div>
<div>
Till slut blev några av kaninerna nyfikna på vad säcken kunde innehålla. Katten verkade ju inte vara någon fara, lealös och blek som han låg i gräset.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
När de fick se att säcken var full med rena kaningodiset hoppade de genast in och började äta. Då flög katten upp som en raket, knöt ihop säcken och vred nacken av kaninerna. Så slängde han sin fångst över axeln och vandrade iväg mot kungens slott.</div>
<div>
Katten förklarade för slottsvakterna att han hade ett viktigt ärende till kungen själv och att det var säkrast att han blev åtlydd. När katten så stod inför majestätet bugade han djupt och sa: "Ers höghet, jag har med mig nyfångade kaniner som min herre, den ädle markisen av Carabas, har beordrat mig att skänka ers höghet." "Hälsa er herre markisen att jag älskar kaninstek, och att hans gåva gjort mig mycket nöjd!" sa kungen.</div>
<div>
En tid senare gav sig katten ut på jakt igen. Den här gången var han ute efter rapphöns och hällde lite vetekorn i sin säck. När några av fåglarna gått in i säcken stängde katten igen den och nackade djuren, just som han gjort med kaninerna. Återigen gick han till kungen och presenterade rapphönsen som en gåva från den ädle markisen av Carabas.</div>
<div>
Kungen lät sig väl smaka, och hälsade och tackade. Det här hände några gånger till. Katten gav kungen de mest välgödda exemplaren av de</div>
<div>
mest svårfångade villebråden. Kungen blev förstås mer och mer nyfiken på denne mästerjägare, markisen av Carabas.</div>
<div>
Så en dag fick katten höra att kungen tänkte ta sig en åktur i vagn med sin dotter, prinsessan. Detta skedde inte så ofta eftersom prinsessan var den vackraste flickan i hela landet och alltid måste väja sig från kärlekskranka friare. Katten sprang hem till sin husbonde och sa: "Nu ska du göra som jag säger. Gå ner till floden och bada dig strax bredvid den stora bron, så är din lycka snart gjord."</div>
<div>
Ynglingen tyckte det var en underlig begäran, men gjorde som katten sagt. Under tiden hade kungen och prinsessan hunnit lämna slottet. Då katten, som stod på bron och höll vakt, hörde vagnen komma ropade han: "Hjälp, hjälp! Min herre markisen av Carabas håller på att drunkna!!"</div>
<div>
"Oj!" tänkte kungen, som hört kattens rop. "Där har vi ju honom." Kungen kallade på sina marschalkar som genast hoppade ut i floden och drog upp den förvånade mjölnarynglingen. Medan detta hände gick katten upp till vagnen och förklarade att hans herre först blivit bestulen på sina kläder och sedan kastats i floden.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
"Skurkar!" sade katten. "De värsta, mest kallblodiga skurkar man kan tänka sig!"</div>
<div>
Kungen, som inte heller kunde simma, ryste när han hörde kattens berättelse och befallde genast sin hovskräddare att fara hem till slottet och hämta de bästa kläder ur kungens egen garderob. Snart satt mjölnarynglingen välklädd och ompysslad i kungens vagn och pratade som han trodde att markiser gjorde.</div>
<div>
Mest tittade han på prinsessan, som var vackrare än allt han tidigare sett.</div>
<div>
Katten sprang i förväg. Ett stycke fram vid vägen mötte han några bönder som skördade säd på en enorm åker.</div>
<div>
"Vems ägor är detta?" ville katten veta.</div>
<div>
"Vi arbetar för en människoätande jätte", svarade bönderna. "Vid vägens slut ligger hans borg."</div>
<div>
"Men om ni har livet kärt ska ni säga att ni arbetar för markisen av Carabas, om någon frågar. Gör ni inte det ska jag se till att ni får huvudena avknipsade varenda en!" hotade katten.</div>
<div>
En stund senare kom kungens vagn körande. När kungen fick se det stora sädesfältet ville han förstås veta vem som ägde alltihop.</div>
<div>
"Vi arbetar för markisen av Carabas!" svarade de rädda bönderna, som helst ville ha sina huvuden kvar.</div>
<div>
Kungen blev imponerad av markisens rikedom och gratulerade mjölnarynglingen, som var minst lika förvånad själv. Under hela resan gjorde katten lika dant. Alla som han mötte på jättens ägor lurade han att ljuga för att mjölnarynglingen skulle verka allt rikare. Kungen tyckte att markisens förmögenhet var fantastisk och måste erkänna att den ädle Carabas nog måste ha mer pengar än han själv.</div>
<div>
Till slut kom katten fram till jättens borg. Han klev in genom den stora porten och stegade modigt fram till den gräslige jätten som satt och åt lunch på helstekta spädbarn.</div>
<div>
"Bäste herr jätte", började katten. "Jag tyckte att jag inte kunde passera så nära ert slott utan att stanna och hälsa".</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Det tyckte jätten var väluppfostrat och hälsade katten så hövligt en jätte nu kan. "Jag har också hört att ni är en baddare på trollkonst", fortsatte katten.</div>
<div>
"Det stämmer", bullrade jätten smickrad. "Jag kan förvandla mig till alla djur, val som tiger som elefant!"</div>
<div>
Det ville katten gärna se, sa han, och innan han visste ordet av hade den ruskige jätten förvandlat sig till ett ännu hemskare, rytande lejon! Katten blev så rädd att han for rätt uppför ena väggen och satte sig på en av takbjälkarna. När jätten ändrat sig tillbaka kom katten ner igen.</div>
<div>
"Vad säger du om det där?" ville jätten veta. "Hemskt eller hur??"</div>
<div>
Katten erkände att han blivit mycket rädd, men tillade: "Att förvandla sig till ett lika stort eller större djur är nog ingen stor konst. Men om du skulle bli mindre än vad du är nu, det vore allt ett trick det. Lite för svårt för dig, kanske..."</div>
<div>
"Vasa!??" dundrade jätten. "Titta här bara ska du få se!"</div>
<div>
Genast krympte jätten ihop till en liten mus som ilade omkring på golvet. Lika snabbt flög katten på honom och, vips -hade han slukat den lilla musen.</div>
<div>
Nu hade kungens vagn hunnit fram till jättens borg och katten sprang ut på vindbryggan för att hälsa sällskapet .</div>
<div>
<br /></div>
<div>
"Välkommen till min herres, markisen av Carabas hem!" sa han och bugade djupt. "Vilket fantastiskt slott!" myste kungen. "Kan vi inte gå in och titta?"</div>
<div>
Mjölnarpojken, numera markisen av Carabas, kunde förstås inte neka till detta och räckte prinsessan handen för att hjälpa henne ur vagnen. Katten satte snart jättens uppassare i arbete. De var glada att bli av med sin grymme husbonde. Snart hade de städat undan jättens rysliga lunch och serverat fram det bästa slottets skafferi kunde erbjuda i mat och dryck. Efter många glas vin var kungen gladare än någonsin.</div>
<div>
"Min kära markis, jag har aldrig sett maken till rikedom eller en hövligare värd", skrattade han. "Jag ger mig inte förrän du äktar prinsessan och blir min svärson!" Och eftersom prinsessan också fattat tycke för ynglingen hade hon inga som helst protester.</div>
<div>
Så blev det alltså som katten lovat sin husbonde, för kan man önska mer än att vara rikast i landet och gift med den vackraste flickan. Katten stannade hos mjölnarpojken.. Jag menar markisen, och var rådgivare åt både honom och kungen. Möss fångade han ibland, men då bara för motionens skull.</div>
<div>
Snipp snapp snut </div>
</div>
sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-72822656455460274542018-12-26T21:30:00.000-08:002018-12-26T21:30:43.557-08:00Den Fattige Torparen (Mickels i Långhult)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<h2 style="text-align: left;">
En Fattig torpare</h2>
<div>
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/U0WJbO5OeOs" width="560"></iframe>
<br /></div>
Detta är en saga om en fattig skogshuggare och hans många svältande barn. Mannen hittade
en dag mat på en stor sten i skogen. Alla fick mat. Efter en tid avled mannens hustru. Efter
ytterligare en tid kom en vacker prinsessa upp ur underjorden. Den fattige skogshuggaren
gifte om sig med den vackra prinsessan.
Detta bör jämföras med guldåldern, då det fanns oändligt med mat i naturen. I Norden
berättas det om Guldåldern (Vlspa), att gudarna då gifte sig och att kvinnorna kom från
Jotunheim. Detta kvarlevde i folktron, då Annandag Jul var den vanligaste dagen för att gifta
sig.
Maten i naturen skall jämföras med julens överflöd.<br />
<br />
11 jan, Perchta, nr 25:</div>
sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comCupertino, CA37.230328584167211 -120.4980472500000111.708294084167211 -161.80664125 62.752363084167214 -79.189453250000014tag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-44021226809482010822018-12-26T20:55:00.000-08:002018-12-27T11:43:15.117-08:00Busenkis Trolldödaren<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h2 style="text-align: left;">
Bussenkis trolldödaren. </h2>
<div>
<br /></div>
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/8Z-0HDmnCg4" width="560"></iframe>
<br />
Bussenkis var musikern, som blev kungens hovkapellmästare. Då prinsessan blev förälskad i
Bussenkis, blev han kastad i fängelse. Han lyckades rymma och for till Grönland och befriade
en prinsessa och hennes bror. På vägen till Grönland råkar man på en stor sjöorm, som
Bussenkis lyckas frälsa från trollen. Sjöormen visar sig vara en förtrollad prins.
Bussenkis bör jämföras med Olympens musiker Apollon, som var en av tvillingarna i
stjärnbilden med samma namn.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
8 sept, Cen, nr 41:</div>
sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-63298929300066300822018-12-26T13:01:00.002-08:002018-12-30T19:07:02.510-08:00Mickels i Långhult Sagor - Runordning- kommentar av Hans Carling <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Mickels i Långhult - sagor
I Gustav Adolfs-akademins samlingar, del I, återfinns en sagosamling från Småland
egenhändigt nedtecknad av sagesmannen Mickel i Långhult. Mickel levde i början på 1800-
talet, men många av sagorna visar en språklig dräkt, som sträcker sig ner i 1700-talet.
Mickel har numrerat sagorna.<br />
Hans numrering avviker helt från det gängse sättet att dela in
sagor. Den folkloristiska vetenskapen brukar dela in sagosamlingar i sagor och sägner,
novellartade sagor, djursagor och skämtsagor medan däremot Mickels sagosamling verkar
vara uppställd efter ett 24-delat år. Det finns även andra sagosamlingar, som är uppställda
efter det 24-delade året Cederströms sagor, Grimms sagor i originalfattning och August
Bondessons halländska sagor.<br />
<br />
<br />
Uppställning av Mickels sagosamling i nummerordning jämfört med kalenderordning
Runor, Datum Sagans namn Sagans namn<br />
<br />
Fä 24 juni ♈ 12. Den sjunkna herrgården 36. De två konungabarnen
och skeppet<br />
Ur 10 juli ♈ 13. Brudgölen 37. Lilla Britta<br />
Thurs 25 juli ♉ 14. Den lata bonddottern 38. Raskargod<br />
As 10 aug ♉ 15. Satan och Gyert, som var
värre än han
39. Käringens dumme son<br />
Red 24 aug ♊ 16. Mjölnaren och kvarnen,
som brann upp var julnatt
40. Fragment<br />
Cen 8 sept ♊ 17. Den talande fågeln, Det
spelande trädet och det
levande vattnet
41. Bussenkis trolldödaren<br />
Gåva 23 sept ♋ 18. Bonden, suggan och
geten
42. Den uppfyllda spådomen<br />
Vån 7 okt ♋ 19. En kommitté 43. Sankte Per och den….<br />
Hagel 23 okt ♌ 20. Mjölnaren och Odens
jakt
44. Sankte Per och smeden<br />
Nöd 6 nov ♌ 21. Funteliten och hans
moder<br />
Is 23 nov ♍ 22. Två moderlösa barn<br />
År 6 dec ♍ 23. Häxan Sissa och hennes
dotter
Idegran 21 dec ♎ 24. Ett jaktäventyr<br />
Perchta 6 jan ♎ 25. En fattig torpare
Jul 21 jan ♏ 26. Personliga personalier<br />
Sigel 3 febr ♏ 27. Blåsmässe-episteln 3. Den ordkloka prinsessan<br />
Tyr 19 febr ♐ 28. En målarräkning 4. Gummans goda råd<br />
Bjarkan 7 mars ♐ 29. Tvärviggen 5. Den förtrollade grodan<br />
Ech 21 mars ♑ 30. Sankte Per, Vår Herre
och flickorna
6. Penningpungen, fiolen och
bössan<br />
Man 7 april ♑ 31. Vår herre och Sankte Per
vandra på jorden
7. Tuppen, duken och
klubban<br />
Lag 20 april ♒ 32. Jätten, som byggde 8. Satans undantag</div>
sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-50540549531837356972018-12-26T12:31:00.000-08:002018-12-27T21:38:28.329-08:00Gummans Goda Råd - Småländsk Saga e Mickel i Långhult<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h2 style="text-align: left;">
<br>Gummans goda råd </h2>
<div>
<img id="id_ff68_3665_a3bb_931c" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEihitkEAO08N-bH55tHLgRTdZ1jaQrqP-j5KfDcRFvigOT7Zt1AI080ApNDoJa9PT59HX6-v2IauouniCebQNO1MyA2eoagwThmRkKwcd7wmC6bMW_g9MZIMrGgCjSu8QyzlxxcEpZ4RbM/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div>
</div>
Det var en gång en gumma som hade en enda son, men han var olydig och vanartig.
Slutligen kom hon på idén, att han skulle bli handelsman. Kärringen lagade till honom fem
riksdaler, som han skulle ha för att börja handla.
Gumman förmanade honom sex lärdomar:
1. Sök aldrig stora sällskap,
2. Bruka inte starka drycker,
3. Lossa inte för ofta på pengapungen,
4. Hedra gammalt folk och låt dem gå före,
5. Tag inget upp, som Du inte lagt ner,
6. Man skall inte berätta allt man sett, hört och vet.
Därmed börjar gossen sin resa. När han vandrat ett stycke på vägen, blev han hungrig. Han
gick in på ett ställe och bad att få lite mat. Värdinnan svarade: "Mat har jag inte , men Du kan
få en sup eller två". -"Låt mig då få en sup".
När han fått en sup, ville han ha två och när han fått två, ville han ha tre. Han blev lustig och
satte sig och spelade kort. Efter att ha spelat några tolvor och andra kast blev han fast.
Gossen måste öppna sin pengapung och det tröt, så att han inte kunde ge ut hälften av det han
var skyldig. Då blev det strax ett annat läte och gossen måste rymma. Det fanns inga andra
råd än att gå hem.
Modern frågade: "Hur har din resa gått mitt barn?"
-" Jo", svarade sonen, "det har gått illa."
-"Har Du inte gjort, som jag lärde dig? -
"Jo, min mor, det har jag gjort."
-"Nå", sade kärringen, "vad var det första jag bad Dig" -
"Jo, att jag inte skulle bruka starka drycker. Jag har inte smakat vatten inom mina tänder,
sedan jag gick härifrån. Jag vet inte starkare drycker än vatten. Det drar mjöl-kvarnar,
järnverk och gungande skepp".
-"Det var inte det jag menade", sade kärringen. "Nå, vad var det andra jag bad Dig, Din
lymmel?"
-"Jo, att jag inte skulle uppsöka stora sällskap. Jag har inte varit i någon kyrka eller på någon
galgbacke, sedan jag for härifrån. Jag vet inte större sällskap än där".
-"Det var inte så jag mente", sa kärringen, " nå vad var det tredje".
"Jo, att jag inte skulle lossa för ofta på min pengapung. Jag har inte lossat på den mer än en
gång, sedan jag for bort och då räckte det inte till en tredjedel av det jag var skyldig".
-"Det var inte så jag mente", sade kärringen, "Nå, vad var det fjärde jag bad dig".
-"Jo, det var, att jag skulle hedra gammalt folk och låta dem gå före".
Gumman tänkte då, att det kanhända ändå kunde ta sig.
-"Nu skall jag följa dig över sjön till nästa gård och ställa dig i snickarlära".
De marscherade iväg till sjölandet. Sjön var frusen och hal.
Kärringen sade: "Du som är ung och lätt, gå före och fresta var isen är starkast".
-"Men mor har en gång sagt, att jag skall hedra gammalt folk och låta dem gå före".
Då begynte gumman traska ut på den hala och klara isen. I det samma kom en stark vind.
Gumman slog omkull på isen och föll i. Hon började ropa och skrika till sonen, att han skulle
hjälpa henne upp.
Gossen svarade: -"Nej min mor. Det femte Ni förmanade mig, var att jag inte skulle ta upp
något, som jag inte själv lagt ner. Lyd nu mitt råd befall Er i Guds våld och kryp till botten.
Det är det säkraste råd jag kan ge Er här i världen till slut".
Då säger kärringen: "Å Din Satans skälm, vill Du inte hjälpa mig i denna min stora nöd, kan
Du väl hastigt gå till gården och be dem hjälpa mig i min nöd".
-"Nej", sade gossen, "det sjätte och sista Ni förmanade mig var, att inte säga allt jag hört, sagt
eller vet. Jag skall aldrig nämna för någon människa, att Ni ligger där".
Gossen går sin väg och gumman drunknar.
--------
<a href="http://www.astrologi-indoeuropeer.dinstudio.se/">
</a>
Detta är i grunden samma saga som nr 21 "Funteliten och hans moder". En gumma går ner sig
i isen. Sagan erinrar om islossningen, som tidfästes till den 24 febr. Det heter "Mats kastar
heta sten". Isen går upp.
Stjärnbilden är här Vintergatan, som går upp på Norra Stjärnhimlen mellan Skorpionen och
Skytten. Sagan kastar ljus över, varför Mjölkvägen heter Vintergatan. På Södra stjärnhimlen
är Vintergatan frusen till is. När Vintergatan går upp på Norra Stjärnhimlen, ligger Örnen och
Svanen i Vintergatan. Därför kallas Vintergatan hos vissa folk Fågelvägen. När Vintergatan
går ner på Södra stjärnhimlen mellan Oxen och Tvillingarna, är den en kvarnväg.
24 febr, Tyr, </div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-30567327111260825062018-12-26T12:06:00.000-08:002018-12-26T12:35:04.547-08:00Skåningarna som trodde Skäran var ett farligt Djur - Småländsk saga återberättad av Max Carling <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/aTe-Gui2t84" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe>
Unknownnoreply@blogger.com263 91 Ingelsträde, Sverige56.1883264 12.62821669999993930.733858400000003 -28.68037730000006 81.6427944 53.936810699999938tag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-88984008419290500772018-12-26T10:38:00.001-08:002018-12-26T12:35:04.736-08:00Tomten - Sägen från Danmark<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/O-jI9XwJFWw" width="560"></iframe></div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-17948156942276765772018-12-25T21:34:00.000-08:002018-12-26T12:35:04.404-08:00Sanningen och Lögnen <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h2 style="text-align: left;">
Sanningen och Lögnen </h2>
(Saga från Småland)</div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br /></div>
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<br />
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" id="id_c4db_9849_f2c9_4128" src="https://www.youtube.com/embed/ZaeoIY5FkPw" width="560"></iframe>
<br />
<br /></div>
<b>Sanningen</b> och <b>Lögnen</b> var två skomakare som bestämde sig för att slå följe ut i världen. De tog med sig var sin matsäck och gav sig iväg tillsammans. När de hade vandrat ett par timmar och de började känna sig hungriga sa Lögnen.<br />
- Jga föreslår att vi delar på din matsäck först så kan vi dela på min matsäck i morgon.<br />
- Bra idé sa Sanningen, så slog de sig ner och delade på den mat Sanningen hade i sin matsäck.<br />
Därpå vandrade de vidare.<br />
Men Nästa dag när hungern trängde på igen så frågade Sanningen om det var dags dela på Lögnens matsäck. Men då svarade Lögnen Nej, det kan du glömma. Jag delar inte med mig till dig.<br />
-Men du sa ju det igår sa Sanningen!<br />
-Nej, det sa jag inte alls.<br />
<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
-Men kan jag inte få lite mat bönade Sanningen.<br />
Jo, svarade Lögnen, ifall jag får sticka ut ditt ena öga.<br />
Sanningen gick med på det för det var ju ändå bättre att leva med dålig syn än att dö av svält.<br />
Likadant gick det nästa dag. Lögnen kunde dela med sig av sin mat ifall han fick sticka ut Sanningens andra öga och även detta gick sanningen med på.<br />
Nu var Lögnen nöjd, för han kom på att han kunde leda runt en blind och pså sätt försörja sig med tiggeri.<br />
Han lämnade Sanningen vid ett träd och gick till en krog i närheten för att dricka sig full.<br />
Sanningen satt och väntade och väntade och mörkret föll. Plötsligt hörde han vilda djur närma sig. Vargar ylade och björnar brummade.<br />
Han blev rädd och trevade sig fram till trädet och lyckades klättra upp.<br />
Det var midsommarafton och det är den dagen alla djur kan tala.<br />
Djuren samlades under trädet och björnen tog till orda.<br />
-Välkomna till djurens riksdag. Låt oss höra vad nytt vi har i världen. Du Varg får börja.<br />
- Jo sa vargen. Jag har hört att den dagg som faller i natt kan bota blindhet.<br />
-oj oj oj skrockade alla djuren.<br />
Då tog räven till orda. Jag har hört att i staden här intill saknar de vatten, men på torget ligger en jättestor sten och under den stenen finns en vattenådra.<br />
Det var goda nyheter sa björnen. Jag har dessvärre hört att prinsessan i landet är sjuk. Hon kan bara botas av en oblat som finns bakom altaret i kyrkan.<br />
OJ oj oj skrockade alla djuren.<br />
Det var fina nyheter.... Då ses vi alla här om ett år exakt samma tid och plats sa björnen och så försvann alla djuren.<br />
Men Sanningen klättrade ner från trädet och strök med handen över daggen och strök sedan över sina blinda ögon och genast fick han synen tillbaka.<br />
Nu samlade han så mycket dagg han kunde i ett krus och gick sedan in i staden och ställde sig på torget och ropade:<br />
-Jag botar blindhet! Och det strömmade blinda människor till honom som alla fick synen tillbaka. Han blev så hyllad och överöst med gåvor att han fick inskaffa en vagn för att frakta alla dyrgripar.<br />
Nu fick han höra att staden saknade vatten och då visade han att man bara skulle gräva under den stora stenen på torget och när alla kunde dricka sig otörstiga så blev han oändligt hyllad.<br />
Nu hörde kungen av sig för han hade hört att en mirakelman befann sig i landet som kunde bota sjukdomar och prinsessan hade insjuknat.<br />
Sanningen gick då till kyrkan och letade upp oblaten som låg bakom altaret och gav till prinsessan och genast blev hon frisk.<br />
Nu blev kungen så glad så han hoppade och dansade och ren pur glädje gav han halva kungariket och prinsessans hand till Sanningen.<br />
Nu hade Sanningen alltså blivit prins och en dag när han var ute och färdades med sin glasvagn som var dragen av sex hästar så åkte han förbi en man som satt och tiggde. Det var Lögnen.<br />
Sanningen gick fram till honom och frågade om han kände igen honom. Det tog lång tid men när Lögnen äntligen kände igen Sanningen så frågade han. Hur har du kunnat bli så rik?<br />
Sanningen berättade då hela äventyret som hände förra midsommarnatten. Då beslutade Lögnen att han skulle besöka trädet nästa midsommar.<br />
Han gick dit och klättrade högst upp i trädet och väntade. Snart samlades alla djuren för sin årliga riksdag. Björnen tog till orda:<br />
- Någon har berättat våra hemligheter för människorna! Om daggen som botar blindhet, vattnet i staden och hur man botade prinsessan. Vem är förrädaren? Haren är det du?????<br />
- Nej det är inte jag skrek Haren.<br />
- Vem är det? Alla tittade sig omkring och plötsligt upptäckte man en man som gömde sig i trädet.<br />
Där är spionen skrek de och skakade ner Lögnen ur trädet och dödade honom. Men Lögnen lever ju ännu som vi vet, så riktigt sann kan ju inte sagan vara.<br />
Snipp Snapp Snut<br />
<br /></div>
</div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-73052628958651436092018-12-24T18:04:00.000-08:002018-12-26T12:49:03.019-08:00Penningpungen, fiolen och bössan <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<iframe allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/LHjj6R848ms" width="560"></iframe>
<br />
<br />
Pengapungen, fiolen och bössan.<br />
<br />
Detta är sagan om prästen, som fick dansa i törnbusken.<br />
<br />
En gosse har av en gammal gumma
fått en magisk pengapung, som aldrig tryter, en magisk fiol och en magisk bössa. Alla som
hör fiolens spel, måste dansa. Alla, som hör bössans skott, faller döda ner.
En morgon går gossen ut och riktar bössan mot en orre, som sitter i ett träd. Fågeln faller död
ner i en törnbuske. En präst kommer händelsevis ridande förbi och ber att få fågeln.
Gossen hänvisar prästen till att själv ta upp fågeln ur busken.
Då prästen står i törnbusken, börjar gossen spela på fiolen. Prästen måste dansa och blir
sargad och blodig. Det blir mässfall. Gossen döms till döden. När han skall hängas, ber han
om en sista ynnest, vilket beviljas. Han spelar på sin fiol och hela menigheten måste dansa tills de ber för sina liv.<br />
Gossen går sedan hem till sin mor och eftersom han har en pengapung som aldrig tryter så är han välbärgad resten v livet.<br />
<br />
-------<br />
<br />
Sagan har givit nerslag i den katolska legenden om Benedictus från Nursia, som helt naken
vältrade sig på nässlor och törnen. Benedictus från Nursia har sin heliga dag den 21 mars,
Bengtsdagen.
Den magiska violinen är stjärnbilden Lyran, som uppgår i Skytten/Stenbocken. Bössan skall
jämföras med Pilens stjärnbild, som uppgår i Stenbocken.
21 mars,<br />
<br />
Ech, nr 6:
Läs mer på <a href="http://www.astrologi-indoeuropeer.dinstudio.se/news_1.html" target="_blank">Hans Carlings Sagoforskning</a><a href="http:"></a><a href="http://www.astrologi-indoeuropeer.dinstudio.se/news_1.html"></a></div>
sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-70976418405993643052018-12-24T17:51:00.000-08:002018-12-24T17:52:43.221-08:00De sju korparna<br />
En man hade sju söner och ville så gärna ocksâ ha en dotter. Nãr han till sist fick en flicka var hon sã liten och svag att hon måste ha nöddop. Pappan skickade iväg sönerna för att hämta vatten. Men de var alla så ivriga att hjälpa till att de tappade kruset i brunnen. Då vågade de inte gå hem. När de inte kom tillbaka trodde fadem att de glömt alltihop och börjat leka i stället. Han blev rãdd att flickan skulle dö odöpt och ropade: "Jag önskar att pojkarna blir förvandlade till korpar."<br />
<br />
I detsamma hördes ett vinande i luften och sju kolsvarta korpar flõg upp och fdrsvann.<br />
<br />
<br />
<br />
<div>
<br /></div>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-44928794239992203182018-12-21T14:38:00.001-08:002018-12-27T14:28:10.639-08:00Läs mer om Skrock, Folktro, Astrologi, Seder och Sagor i gamla tider<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div>
<a href="http://www.hanscarling.com/" target="_blank">http://www.hanscarling.com/</a><br><img id="id_2547_61fd_7549_d9a1" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-Zo69FlSRQZXlYnLMEqfWAV0eCgiAw4JcYDMQrIeRZFRNkzS0474MLS39beqqja03SC8QP75AsJLhmxDNNknF-TqYHR1DC-KVHB9KtgP25-tc8SqrFQXp8jwnhzgGbI1gV9HA72tVDOY/s5000/%255BUNSET%255D" alt="" title="" tooltip="" style="width: 353px; height: auto;"><br><br><br></div><div><div aria-expanded="true" aria-pressed="true" class="mf-section-1 collapsible-block open-block" id="content-collapsible-block-0" style="background-image: none; border: 0px; clear: left; font-stretch: inherit; line-height: inherit; margin: 0px; padding: 0px; vertical-align: baseline;"><div style="background-image: none; border: 0px; font-stretch: inherit; font-style: inherit; line-height: inherit; margin: 0.5em 0px 1em; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
<br>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br></span></div>
<div style="background-image: none; border: 0px; font-stretch: inherit; font-style: inherit; line-height: inherit; margin: 0.5em 0px 1em; padding: 0px; vertical-align: baseline;">
<br></div>
</div>
</div>
</div>
sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-77904334243018160152017-12-03T23:17:00.000-08:002018-12-24T18:01:13.338-08:00Rapunzel (Körvel på svenska) <iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/SVvR-zLOcRo" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe>
Rapunzel / Körvel – Bröderna Grimm </div>
Det var en gång en man och en hustru, vilka sedan länge, förgäves hade önskat sig ett barn. Men äntligen
fick hustrun hopp om att den gode Guden skulle uppfylla hennes önskan.
På baksidan av huset fanns ett fönster, varifrån man kunde se ut över en präktig trädgård, som stod
fullt av de skönaste blommor och örter, men trädgården var omgiven av en hög mur, och ingen vågade gå
dit in, för trädgården tillhörde en trollpacka, som hade stor makt, och var fruktad av hela världen.
En dag, stod hustrun vid detta fönster och såg ned i trädgården, och då fick hon se ett trädgårdsland,
som var planterat med den skönaste körvel, och den såg så frisk och grön ut, att hon blev lysten och fick
den häftigaste längtan efter att få äta av körveln.
Begäret tilltog för varje dag som gick, och då hon visste att hon inte kunde få någonting därav, blev
hon alldeles avfallen, och såg blek och eländig ut. Då blev mannen förskräckt och frågade:
– Vad fattas dig, kära hustru?
– Ack, svarade hon, om jag inte får körvel ur trädgården bakom huset att äta, så dör jag.
Mannen, som höll av henne, tänkte:
– Förrän du låter din hustru dö, hämtar du litet körvel åt henne, det må kosta dig vad som helst.
I skymningen klättrade han således över muren, in i trollpackans trädgård, bröt i hast av en handfull
körvelkvistar, och gav dessa till sin hustru.
Hon lagade genast sallad av körveln, och åt begärligt upp den. Men den smakade henne så gott, så gott,
att hon dagen därpå blev tre gånger så lysten. Skulle hon få lugn, måste mannen ännu en gång gå in i
trädgården.
Han begav sig alltså åter på väg i skymningen, men då han hade klättrat över muren, blev han mycket
förskräckt, för han såg nu trollpackan stå framför sig.
– Hur kan du våga, sade hon med vredgad blick, att gå ned i min trädgård och som en tjuv, stjäla min
körvel från mig? Det skall komma att stå dig dyrt.
– Ack, sade han, låt nåd gå före rätt, jag har endast av nödtvång beslutat mig därför; min hustru har sett
er körvel från fönstret och fått ett sådant begär efter denna, att hon skulle dö om hon ej fick äta av
körveln.
Då stillades trollpackans vrede och hon sade:
– Förhåller det sig som du säger, så tillåter jag dig att ta med dig så mycket körvel du vill, men jag
sätter upp ett villkor: du måste ge mig det barn, som din hustru föder till världen. Det skall må väl hos
mig, och jag skall sörja för det, som en mor.
Mannen samtyckte i sin ångest till allt, och då hustrun fick sitt barn, så infann sig genast trollpackan,
gav barnet namnet Rapunzel, och förde med sig det bort.
Rapunzel blev det vackraste barn under solen.
Då hon blev tolv år gammal, spärrade trollpackan in henne i ett torn, som låg i en skog och varken
hade trappa eller dörr, – endast ett litet fönster högst uppe. Då trollpackan ville in, ställde hon sig
nedanför och ropade:
– Rapunzel, Rapunzel, barnet mitt, släpp mig strax ned håret ditt.
Rapunzel hade långt, präktigt hår, – fint som spunnet guld. Då hon nu hörde trollpackans röst, löste
hon upp sin hårknut, satte fast en fönsterhake på flätan, och sedan föll håret tjugo alnar ned, och då
klättrade trollpackan upp.
Efter ett par år, begav det sig så att konungens son red genom skogen och kom förbi tornet. Då hörde
han en sång, som var så ljuvlig att han stod still och lyssnade. Det var Rapunzel, som i sin ensamhet
fördrev tiden med att låta sin ljuva stämma klinga. Konungasonen ville stiga upp till henne, och sökte
efter tornets port, men ingen sådan stod att finna.
Han red hem, men sången hade så till den grad rört hans hjärta, att han varje dag gick ut i skogen, och
hörde på den.
2
Då han så en gång stod bakom ett träd, såg han att en trollpacka kom fram, och hörde hur hon ropade
dit upp:
– Rapunzel, Rapunzel, barnet mitt, Släpp mig strax ned håret ditt.
Då släppte Rapunzel ned sina hårflätor, och trollpackan klättrade upp till henne.
– Är det stegen som man kommer dit upp på, så vill jag också en gång pröva min lycka.
Och den följande dagen, då det började bli mörkt, gick han till tornet och ropade:
– Rapunzel, Rapunzel, barnet mitt, Släpp mig strax ned håret ditt.
Genast så släpptes håret ned, och konungasonen klättrade upp.
I början blev Rapunzel mycket förskräckt, då hon såg en man inträda, vars like hennes ögon aldrig
skådat, men konungasonen började tala helt vänligt med henne, och berättade för henne, att hans hjärta
hade blivit så rört av hennes sång, att det ej lämnat honom någon ro, och att han själv hade måst se henne.
Då blev Rapunzel kvitt sin ångest, och då han frågade henne om hon ville taga honom till man, och
hon såg att han var ung och skön, så tänkte hon:
– Han skall hålla mig mera kär än den gamla fru Gothel, och sade JA, och lade sin hand i hans.
Hon sade:
– Jag vill gärna följa med dig, men jag vet ej hur jag skall komma härifrån. När du kommer, så tag
varje gång med dig ett silkessnöre, som vi kan binda mellan fönstret och din häst.
De kom överens om att han till dess skulle komma till henne varje kväll, ty om dagarna kom gumman.
Trollpackan märkte ingenting, förrän Rapunzel en gång sade till henne:
– Säg mig, fru Gothel, hur kommer det sig att ni är så mycket tyngre att dra upp än den unge
konungasonen; Han är uppe hos mig i ett ögonblick.
– Ack, du gudlösa barn, utropade trollpackan, vad är det jag får höra från dig! Jag trodde, att jag hade
skilt dig från världen, och ändå har du lyckats bedra mig.
I sin vrede grep hon tag i Rapunzels vackra hår, lindade det ett par varv om sin vänstra hand, fattade en
sax med den högra, och ritsch ratsch, så var de vackra flätorna avklippta och låg på golvet. Och
trollpackan var så obarmhärtig, att hon förde den stackars Rapunzel ut i vildmarken, där hon måste leva i
stor jämmer och nöd.
Men samma dag som trollpackan hade drivit bort Rapunzel, så fastgjorde trollpackan om kvällen de
avklippta flätorna uppe vid fönsterhaken, och då konungasonen kom och ropade:
– Rapunzel, Rapunzel, barnet mitt, Släpp mig strax ned håret ditt, så släppte hon ned håret.
Konungasonen klättrade upp, men han fann ej där uppe sin älskade Rapunzel, utan istället trollpackan,
som betraktade honom med vrede och giftiga blickar.
– Aha, ropade hon hånfullt, du vill hämta din allra käresta, men den vackra fågeln sitter ej och sjunger
i boet mer. Katten har tagit henne, och skall nu också riva ögonen ur dig. För dig är Rapunzel förlorad;
Du kommer aldrig att se henne mer.
Konungasonen blev utom sig av sorg, och i sin förtvivlan, hoppade han ned ifrån tornet. Han kom
därifrån med livet i behåll, men törnena, vari han föll, stack ut hans ögon. Sedan irrade han blind omkring
i skogen, åt ingenting annat än rötter och bär, och gjorde ingenting annat än klagade och grät över
förlusten av sin älskade hustru.
Så vandrade han några år omkring i elände, och kom slutligen till den vildmark, där Rapunzel levde i
nöd med tvillingarna som hon hade fött, – en gosse och en flicka. Han hörde en röst, och den tycktes
honom så bekant att han gick åt det hållet, och då han kom fram, kände Rapunzel igen honom, och föll
honom om halsen och grät. Men två av hennes tårar föll på hans
ögon, och då blev de åter klara, och han kunde se med dem som
förut.
Han förde henne till sitt rike, där hon blev emottagen med
glädje, och de levde länge lyckliga och förnöjda.sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-8300986103739870082017-03-23T07:17:00.001-07:002018-12-24T18:07:41.030-08:00Måns Rödskägg - Svensk Folksaga efter August Bondesson<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/emsqhOUoHp8" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-26845179007923560912016-12-28T15:41:00.001-08:002018-12-24T18:14:29.348-08:00Den sjunkna Herrgården<iframe width="480" height="270" src="https://www.youtube.com/embed/2rdUCyjjkro" frameborder="0" allowFullScreen=""></iframe><br />
<br />
Den sjunkna herrgården (Mickels i Långhult)<br />
Uti Södra Ljunga socken, belägen i Sunnerbo härad, Kronobergs län, på Össjö bys ägor finns en stor slät plan med hård sandbotten, på sommaren bevuxen med gräs. I forna tider skall det ha funnits en stor herrgård här. Herremannen som härskade på gården var hård och sträng mot pigor och drängar, och mot allt folket i bygden. Han levde ett ogudaktigt och syndfullt liv.<br />
I församlingens prästgård bodde under den här tiden en mycket fattig prästman. Han var blind, men annars vid god hälsa och hade tjänat hela sexton år i sitt ämbete. Ofta fann han sig föranledd att söka upp herremannen eller kalla honom till sig, för att predika Guds ord, förkunna dygdens sanna levnad och få honom på bättre tankar. Men alltid förgäves.<br />
En gång gjorde herremannen ett hiskeligt spektakel med prästastackaren. Herremannen lät slakta den största galten på gården, rakade den och bäddade ner den i sin egen säng. Sedan skickade han bud efter prästen, uppgav att han blivit hastigt sjuk och ville ha Herrens heliga nattvard. När prästen hörde detta tänkte han att herremannen ångrade sina synder, nu när han låg på sitt yttersta. Han lät drängen spänna för vagnen och for det fortaste han kunde till herrgården.<br />
Väl framme leddes han in i gården, uppför trappan och in i herremannens rum och fram till sängen. Där läste han Guds ord. Han trevade i sitt mörker framför sig för att ge den sjuke av sakramenten. Då kände han till sin fasa att där inte låg någon människa i sängen, utan ett slaktat svin. Då blev han vred och ropar:<br />
- Här kommer att ske ett Herrans under, som i alla tider kommer att låta tala om sig.<br />
Så rusade han ut ur gården ledd av drängen och upp i vagnen. Men innan de ens hunnit ut på stora vägen hördes ett fruktansvärd dån. Drängen blev förskräckt och till att köra det fortaste han kunde. Prästen förmanade honom att inte vända sig om. Innan de hann hem till Ljunga prästgård, blott en fjärdingsmil därifrån, hade hela herrgården, både uppgård och ladugård, sjunkit ner i jordens innandöme. Inte den minsta lilla speta fanns kvar att se. Än idag vågar inte bonde som äger marken hösta gräset, trots att det är bra gräs och lätt att bärga.sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-49559872323613785302016-12-28T08:15:00.001-08:002018-12-24T18:08:42.908-08:00Hans och Greta ( Bröderna Grimm)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="270" src="https://www.youtube.com/embed/l5DYTjEBf58" width="480"></iframe><br />
<br />
<br />
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
HANS OCH GRETA (Bröderna Grimm)<br />
En vedhuggare bodde tillsammans med sin fru
och sina båda barn, Hans och Greta, i skogsbrynet.
De var mycket fattiga och hade ofta ingenting att
äta. En kväll kunde fadern inte somna på grund av
alla bekymmer. ”Hur ska vi kunna få mat till
barnen, när vi inte längre har någonting själva?”
frågade han bekymrat.
Då kom hans fru med följande förslag: ”I morgon
går vi långt in i skogen med barnen. Där gör vi upp
en eld, ger dem var sitt stycke bröd och lämnar
dem där. De kommer inte att hitta hem igen”.
Mannen ville inte gå med på det, men frun gav
honom ingen ro förrän han gick med på det.
Men barnen hade inte heller kunnat somna för att
de var så hungriga, utan de hörde alltihop. Greta
började gråta, men Hans sa: ”Var tyst, Greta, jag
ska nog finna på råd”. Han tog på sig sin jacka och
smög ut. Framför huset låg vita kiselstenar och de
glänste i månskenet.
Han stoppade så många stenar han kunde i
jackfickorna. Sedan gick han in igen, tröstade
Greta och somnade.<br />
Tidigt nästa morgon väckte
frun de båda barnen. Hon gav dem var sin brödbit
och sa: ”Här har ni lite till middag”. Greta tog
brödet, eftersom Hans hade fyllt sina fickor med
stenar. Sedan gick de allesammans in i skogen.
När de hade gått en stund, stannade Hans och såg
sig om mot huset. Han gjorde det om och om igen.
Då sa fadern: ”Hans. Vad är det du söker och
stannar för?”
”Åh, far”, svarade Hans, ”jag ser mig bara om efter
min vita katt, den sitter uppe på taket och vill säga
adjö till mig.” Styvmodern sa: ”Nej, Hans, det är
morgonsolen som lyser på skorstenen!”
Men Hans hade inte sett sig om efter den lilla
katten, utan varje gång tagit en av de blanka
kiselstenarna och kastat den på vägen.<br />
När de
befann sig mitt inne i skogen, sa fadern: ”samla nu
ihop lite ved, ni barn, jag ska göra upp en eld åt er,
så att ni inte fryser”. Hans och Greta samlade ihop
ris och fadern tände en brasa. 2
När elden brann bra, sa modern: ”Far och jag går
nu in i skogen och hugger ved. När vi är färdiga,
kommer vi och hämtar er”. Hans och Greta blev
sittande vid brasan, och när det blev middag åt de
upp sina brödbitar. De väntade ända tills det blev
kväll, men mor och far kom inte tillbaka. När det
började skymma började Greta att gråta, men
Hans sa: ”Vänta bara en liten stund, tills månen
har gått upp, då kommer vi att hitta vägen hem”.
Och när månen hade gått upp, tog Hans sin
lillasyster i handen. Där glittrade kiselstenarna
som silver och visade barnen vägen.<br />
De gick hela
natten och i gryningen kom de fram till sina
föräldrars hus. Fadern gladde sig, trots sin nöd,
över att ha sina barn tillbaka.
Men inte långt därefter hade familjen det lika
knapert igen, och föräldrarna bestämde sig än en
gång för att ta med sig barnen ut i skogen. Hans
och Greta hade än en gång, där de låg i sina
sängar, legat och lyssnat, och Hans steg upp för att
plocka kiselstenar. Men den här gången var dörren
låst.
Nästa morgon väcktes barnen tidigt, de fick var
sitt stycke bröd och sedan gick de långt in i skogen.
I hemlighet lät Hans en brödsmula falla då och då,
för att de skulle hitta hem. När föräldrarna hade
lämnat barnen, delade dessa på Gretas brödstycke
och somnade strax därpå. När de vaknade var det
redan natt. Trots att månen sken kunde de inte se
brödsmulorna.
Dem hade nämligen fåglarna ätit upp för länge
sedan.<br />
Barnen försökte nu ändå att hitta vägen ut
ur skogen, med de kom bara allt längre in.
Slutligen kom de framtill ett litet hus. Det var gjort
av renaste socker. Hans bröt en ordentlig bit av
taket och Greta försökte ta en ruta ur fönstret.<br />
Då hördes en pipig röst: ”Knaperi, knaperi, knus,
vem knaprar på mitt lilla hus?” Barnen svarade:
”Det är bara vinden!” och så fortsatte de att äta. Då
öppnades plötsligt dörren och en urgammal
kvinna kom utsmygande. ”Kom bara in, små
barn”, sa hon. Och så bjöd hon barnen på en härlig
måltid och gjorde i ordning två sköna vita bäddar
åt dem.<br />
Men hon var en elak häxa och låtsades bara vara
snäll. I verkligheten tänkte hon äta upp de båda
barnen. Tidigt nästa morgon spärrade häxan in
Hans i en bur med galler. Han fick den allra bästa
maten för att han snabbt skulle bli fetare.<br />
Men
Greta måste arbeta hårt och fick bara dålig mat.
Varje morgon ropade den gamla häxan framför
buren: ”Lille Hans. Visa mig ditt lilla finger, så att
jag kan känna om du snart har blivit fet!” Men
Hans sträckte fram en bit av ett kycklingben och
eftersom hon såg så dåligt, märkte hon det inte.
Men hon var förvånad över att han aldrig blev
fetare.<br />
En morgon ropade hon till Greta: ”Kom hit,
latmask, hämta vatten! Hans må vara fet eller
mager, jag tänker slakta honom och koka honom!
Men först ska vi baka. Bakugnen är redan
uppvärmd. Kryp in och känn efter om den har rätt
värme!” Men Greta genomskådade häxan och
visste, att hon tänkte steka och äta upp henne.
”Jag vet inte hur jag ska göra. Var snäll och visa
mig hur jag ska krypa in”. Och när häxan
muttrande stoppade in huvudet i ugnen, knuffade
Greta till henne, så att hon föll rakt in i elden.
Sedan stängde Greta snabbt igen ugnsluckan och
sköt för regeln. Där fick den elaka häxan brinna
upp.<br />
Men Greta släppte ut Hans ur buren och
ropade: ”Häxan är död!”
Barnen hittade ädelstenar lite varstans i häxans
stuga och de tog så mycket de kunde bära och
begav sig på hemväg. De kom fram till ett stort
vattendrag, men en anka förde dem över till den
andra stranden. Strax därpå fick de syn på sitt
föräldrahem. De rusade fram och föll sin far om
halsen. Han hade sörjt sina båda barn lände. Hans
fru var redan död. Hans och Greta visade honom
sina skatter och sedan levde de lyckliga
tillsammans.</div>
sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-38515038256334849072016-12-27T08:38:00.001-08:002018-12-24T18:11:13.134-08:00De dödas julotta<iframe width="560" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/IRRXiHRlZ3Q" frameborder="0" allow="accelerometer; autoplay; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen></iframe>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);">Det var en gång en kvinna som bodde i Köksnäset. Hon vaknade mitt i natten på juldagens morgon, såg att väckarklockan stannat och förstod att hon skulle komma försent till julottan. Hon fick på sig kappan, sprang upp mot kyrkan som låg inte långt ifrån hennes stuga, uppe på en höjd. Hon såg att det var folk därinne. Ett blekblått sken strålade ut genom fönstren så att man kunde se de mörka silhuetterna av träden på kyrkogården. Hon skämdes förfärligt och vågade knappt öppna den tunga dörren in i kyrksalen. Därinne var det fullt med folk, men hon ville inte möta deras blickar. Hon stirrade ner i golvet och sjönk ner på en ledig plats längst fram till vänster. Det var då hon kände att det var något som inte var som vanligt. Det var underligt tyst i kyrkan. Och det luktade unket, som av jord eller halvruttnande löv.<br /><br />Plötsligt kände hon en hand på sin axel. Det var farfar! Hon kände igen honom från det bruna fotografiet över byrån hemma. Det var då det slog henne - hon hade ju aldrig träffat sin farfar! Han var död och begraven många år innan hon föddes. Och farfar väste åt henne:<br />- Ge dig iväg härifrån! Du har kommit för tidigt: Det är mitt i natten och du har hamnat i de dödas julotta. Ge div iväg innan de andra känner lukten av levade kött, annars kommer de att slita dig i stycken. Gå ut härifrån, vad du gör så vänd dig inte om, när du kommer till dörren så slänger du kappan bakom dig och spring!<br />Kvinnan kunde knapp röra sig av fasa, men hon gick mot dörren. När hon hörde de hasande ljuden bakom sig kunde hon inte låta bli att vända sig om och då såg hon dem. De döda med sina tomma svarta ögonhålor och de grinande käftarna. Hon skrek, kastade sig mot dörren, kastade kappan bakom sig och hörde hur den slets i stycken.<br /><br />Hemma stängde hon in sig och vågade sig inte ut förrän på eftermiddagen. Då fick hon höra att senare på morgonen när vaktmästaren kom för att ställa i ordning inför den riktiga julottan, så hade han hittat en bit av hennes kappa på var och en av kyrkbänkarna. Det var de döda som hade delat upp den mellan sig. Då förstod hon att ifall hon inte kommit ihåg att kasta kappan bakom sig hade en bit av henne själv legat på var och en av kyrkbänkarna.</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggieLFJ2OVG_wUVrOZmA73jnGOiQ-8l1InyiJotYV_YVl5W8h8AsZ0q8JGIAjgwvPt3yT7ckiqFYt_wE0W1sZMqWkg-Vj9iQ6lKk9ynI3LCGHw1Nkky22Eoj49h1TgGrDi99FacYsD0g8/s1600/038DABC9-5B44-4128-BF29-CD765E1EA643.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="858" data-original-width="1164" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEggieLFJ2OVG_wUVrOZmA73jnGOiQ-8l1InyiJotYV_YVl5W8h8AsZ0q8JGIAjgwvPt3yT7ckiqFYt_wE0W1sZMqWkg-Vj9iQ6lKk9ynI3LCGHw1Nkky22Eoj49h1TgGrDi99FacYsD0g8/s320/038DABC9-5B44-4128-BF29-CD765E1EA643.jpeg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7Jcoo6HOFhYbTEvrnVsc1Z_yT36AI_WR1ONm2btDhzpEyvn2tXKGCamxTAJBL2TftqI67o8nGI_tQyZvHQruMmiH54zepeR5xx7J4CkStxUnV4KlT22tW-ZK9l-XfSab7pLSw-GqY7AU/s1600/65DDC855-CD94-474A-A9C7-1D67DEDA594A.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="816" data-original-width="628" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7Jcoo6HOFhYbTEvrnVsc1Z_yT36AI_WR1ONm2btDhzpEyvn2tXKGCamxTAJBL2TftqI67o8nGI_tQyZvHQruMmiH54zepeR5xx7J4CkStxUnV4KlT22tW-ZK9l-XfSab7pLSw-GqY7AU/s320/65DDC855-CD94-474A-A9C7-1D67DEDA594A.jpeg" width="246" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdX7PJH1E0SIHXDtnrcfuSs8fGKvbtiu-VDpYY8mSfpBqctsSS8iOdlkKA6X915oC8tYeDec7UhwEDyprjO3p_5UdI4T_Aw6cOUNJ4M1g-5Uo0Y2TJApsXWdgAYZptuyYisZ4_0Ej9sYM/s1600/96D77A02-2D18-4323-AF20-1B5DAD94503B.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="257" data-original-width="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjdX7PJH1E0SIHXDtnrcfuSs8fGKvbtiu-VDpYY8mSfpBqctsSS8iOdlkKA6X915oC8tYeDec7UhwEDyprjO3p_5UdI4T_Aw6cOUNJ4M1g-5Uo0Y2TJApsXWdgAYZptuyYisZ4_0Ej9sYM/s1600/96D77A02-2D18-4323-AF20-1B5DAD94503B.jpeg" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHVCvCOTkNFI0QFxo04-T2DMpuE3s7Ob7YtNYC0RhhuGE7h9M-akWbJ1YJh8eVRPkMyQTsLjIdWt2UwKf6qa32DpE3AclmJzYt5vnLvF-qXWLA-ouLjtlZg7lBUVrbQ-qb2AKfvtLrDVE/s1600/D469352E-DA6A-49CF-ABFC-1C4BFD4A628E.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="204" data-original-width="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHVCvCOTkNFI0QFxo04-T2DMpuE3s7Ob7YtNYC0RhhuGE7h9M-akWbJ1YJh8eVRPkMyQTsLjIdWt2UwKf6qa32DpE3AclmJzYt5vnLvF-qXWLA-ouLjtlZg7lBUVrbQ-qb2AKfvtLrDVE/s1600/D469352E-DA6A-49CF-ABFC-1C4BFD4A628E.jpeg" /></a></div>
<span style="-webkit-text-size-adjust: auto; background-color: rgba(255, 255, 255, 0);"><br /></span></div>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-54678044153610371082016-09-22T10:20:00.000-07:002016-11-09T13:54:21.835-08:00Djurföraren och Trollen (Sederström)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">En
djurförare reste omkring och visade sina djur; ett lejon och en
björn. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">En
natt sökte han kvarter i en viss gästgivargård, där det var
fullsatt. Han ville ha ett särskilt rum för sina djur, vilket inte
gick för sig, utan han måste hålla tillgodo med ett rum i en liten
byggnad, som stod något avsides från själva gästgiveriet. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Här
kunde ingen människa vistas, emedan det spökade gruvligt. De som
tidigare bott där hade blivit dödade under natten. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
”<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Det
skall bli roligt att se, hur det går för honom i natt”, sade
gästgivaren. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Efter
dagens resa somnade djurföraren och hans båda djur ganska snart.
Bäst som han låg i sin djupaste sömn, väcktes han av ett buller.
Dörren slogs upp och en stor mängd troll, stora och små, inträdde.
</span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Han
låg tyst och vågade knappt dra andan, medan djuren sov. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Nu
upptände trollen eld och somliga bar in ved och en del av sällskapet
började framta sin mat, som var döda och levande djur: paddor,
ormar, grodor ödlor, kräftor ävensom bröd av olika sorter. Det
roade trollen att se hur djuren pinades, då de trädde dem levande
på spett och stekte. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Under
tiden hade trollen ej blivit varse djurföraren och hans båda djur,
men de yttrade allt som oftast, att de tyckte sig känna lukten av
kristet blod. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Då
måltiden led mot sitt slut, uppstod larm och trollen började slåss.
Under detta vaknade först björnen, som lät höra sin grova stämma.
Hans herre befallde honom att tiga och hotade honom med en käpp.
Trollen blev något häpna över denna ”brune kisse”, innan de
blev nog sturska, att börja hota mannen till livet. ”Kom hit om ni
vågar”, sade mannen, ”så skall vi se vem som vinner detta
spelet.” </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">I
detsamma vaknade lejonet, som uppretades vid anblicken av detta
sällskap. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">Genast
rusade han in mitt ibland trollen med ett förfärligt rytande och
gjorde en gruvlig förödelse bland dem. Björnen gick nu inte att
hejda och ehuru trollen gjorde tappert motstånd, måste de omsider
ta till flykten, sedan många av dem blivit dödade. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;">På
morgonen innan det blivit ljust inkom djurföraren till värden och
hotade honom för, att han hade gett honom ett så farligt rum, där
han blev oroad. Gästgivaren blev förvånad, att denne var levande,
eftersom alla som bott där tidigare hade funnits döda i sängen om
morgonen. Djurföraren avreste, sedan han således hade befriat
rummet från denna ohyra och aldrig hördes trollen av i detta rummet
mer. Det beboddes sedermera av både resande och andra </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="font-size: large;"><a href="http://www.astrologi-indoeuropeer.dinstudio.se/" target="_blank">återberättad av Hans Carling </a></span></span></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-47027746110040019652012-03-23T02:11:00.000-07:002016-11-09T13:54:21.830-08:00Tomten<br />
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
<b>24.Tomten<o:p></o:p></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
(Bergstrand, Dalsl. s. 100.)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<span> </span>Det var ett <i>slåttöl</i>. En del av folket gick åt ladan och lade sig. Där höllo de väsen. Så kom en liten tomte. ”En lång och en stackete (=kort), men ska jag efter min öx lacka, så ska jag av den långe hacka”, sa han. Han skulle göra dem lika långa.</div>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-15907467226925805022012-03-23T02:02:00.000-07:002016-11-09T13:54:21.790-08:00Bortbytingen<br />
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
<b>23.Bortbytingen</b><o:p></o:p></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
(Bergstrand, Hall. 1949:53)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<span> </span>På ett ställe var det en bortbyting, som var krympling och inte gjorde något. Så skulle de köra <i>hö,</i> och då skulle dottern häva in <i>höet,</i> och det var besvärligt för henne, för hon var inte så stor. Då sa’ bortbytingen: ”Vill du ta’ ut spetera i mina haser, så ska’ jag hjälpa dej, men du får inte tala om’et för någon människa.” Sedan hävde han in höet, och det gick i en hast. Efteråt talade tösen med katten och berättade, vad som hade hänt, och då förstodo de, vad de hade för en unge. Men jag minns inte, hur de blevo av mä’n.<o:p></o:p></div>
<div>
<br /></div>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-70787945018371117942012-03-23T01:58:00.000-07:002016-11-09T13:54:21.861-08:00Troll<br />
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
<b>22.Troll<o:p></o:p></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
(Bergstrand, Västerg. 1944:60.)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
De hade <i>majstång och eld</i> på samma gång, för det hade de alltid förr i tiden. Det var på ett högt berg, och i berget var det en stor, svart fläck. Då kom ett bergatroll ridande ut ur den svarte fläcken. Då fingo alla så bråttom att laga sig därifrån.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
Men så var det en karl som tänkte, att han skulle lura bergtrollen. Han red till berget dagen efter och bad att få litet att dricka. Då kom trollet ut med en silverkalk full med dricka. Karlen tog den och kastade drickan över axeln. Det kom några droppar på länden, och då sveddes håren av. Sedan satte han av i galopp och bergatrollet efter. Då var det någon som ropade:<o:p></o:p></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
”Gå av vägen den hårde<o:p></o:p></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
in på åkern i våde!”<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
Bergatrollet hade så långa bröst. Dem slängde hon över axeln, när hon red. Så länge karlen red på vägen hade hon vunnit på honom. Men över åkern, som var plöjd, kunde hon inte följa honom. - Den kalken ha de i Bälinge kyrka än i dag.</div>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-78144165802836225132012-03-23T01:54:00.001-07:002016-11-09T13:54:21.897-08:00Helgdagsbrott (höbärgning)<br />
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
<b>21.Helgdagsbrott<o:p></o:p></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
(Danmark II s.277)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<span> </span>Det finns en plats som heter Kjærnen, varest en girig bonde vid namn Jörgen Tange på en söndag under gudstjänsten gjorde <i>hö</i>, och den <i>höstacken</i> sjönk strax ner i avgrunden, och det finns fortfarande ett stort hål på samma ställe, där höstacken stod.<o:p></o:p></div>
<div>
<br /></div>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-2711713500924644651.post-58254575996119338862012-03-23T01:50:00.000-07:002016-11-09T13:54:21.840-08:00Gastar<br />
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
<b>19.Gastar<o:p></o:p></b></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: center;">
(Bergstrand, Hall. 1949:116)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="color: #ffeedd; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px; text-align: justify;">
Hovdagubben var huvudlös. Han var inte ett bergatroll, utan han var en gast. Det var två <i>slåtterkarlar</i>, som blevo oense, och den ene skar huvudet av den andre. På så vis blev han huvudlös. Den gamle gubben i Löpared skäckte (härmade) efter hovdagubben, men han fick en örfil av honom till straff.<br />
<br />
<span class="Apple-style-span" style="line-height: 20px;"></span><br />
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center;">
<b>20.Gastar</b><o:p></o:p></div>
<div align="center" class="MsoNormal" style="text-align: center;">
(Bergstrand, Hall. 1949:116)<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="text-align: justify;">
Det var en, de kallade Långakärrsgasten. Myringen sade de också. Honom var min farmors farfar ute för en gång. Han satt och brynte en gång i <i>hösten</i> (<i>skörden</i>), och då skrek gasten, och han gav sig till att härma efter honom, men då kom gasten och följde med honom, tills han var hemkommen, och då slog han i dörren. Han brukade skrika mot väderbyte.</div>
</div>sagoklubbenhttp://www.blogger.com/profile/12345057545916436845noreply@blogger.com