Jätten, gesällen och bältet (Sederström nr. 7)
FÖR NÅGOT mer än hundra år sedan arbetade en smedgesäll i Norge, helt nära Kristiania. Hans föräldrar bodde i Skatelövs socken i Småland, nära Huseby, där gesällen hade gått i lära. Han hade nu i flera år farit omkring och arbetat. Det var julafton, och gesällen arbetade då hos mästaren nära Kristiania.
"Det skulle vara roligt att vara på Huseby i kväll", sade gesällen till sina kamrater, som skämtade med honom och höllo med honom i hans önskan. Efter en stund började de tala om annat, och strax därpå steg gesällen upp för att gå till sitt. När han kom ut, fick han se en liten gosse stå bredvid sig.
"Är det du, som ville komma till Huseby i kväll?" frågade gossen.
"Det skulle jag visst vilja", svarade gesällen, "men det låter sig nog inte göra att komma så långt."
"Jo", sade gossen, "vill du komma dit i afton, så skall du få det, innan man ännu ätit kvällsvard." Gesällen började skratta, men blev likaväl förundrad över gossens tal och sade:
"Det vet jag nog inte kan låta sig göra."
"Jo", svarade gossen åter, "kom och följ med mig ett litet stycke härifrån, så skall du nog komma iväg!" Gesällen begrundade detta några ögonblick och sade till slut:
"Nåväl, jag har lust att följa med dig, så får jag se hur det går." Han följde med gossen ett stycke från vägen in i skogen och tyckte sig komma in i en stuga. Där blev han varse en gammal gubbe, som låg i en säng borta vid ena väggen, bunden med en stor järnkedja. Gesällen blev något häpen vid anblicken av gubben, men stod tyst och väntade på vad som nu skulle ske.
"Ar det du, som vill komma till Huseby i afton?" frågade gubben, under det han reste sig upp och skramlade med järnkedjan.
"Det vill jag gärna", svarade gesällen förbluffad, "men det kan väl icke låta sig göra."
"Jo", svarade gubben, "du skall komma dit inom en timma, om du vill." Gesällen funderade en stund och tänkte ändra sig. Men tanken på det kära hemmet gjorde, att han bestämde sig för färden.
"Nåväl", sade han, "låt mig då komma iväg!" "Det skall ske", svarade gubben och räckte honom ett vackert bälte, som var mycket besynnerligt stickat.
"Tag detta bälte om dig", sade gubben, "så skall du genast vara resfärdig! Du skall inte vara rädd, för det är ingenting farligt. Men innan du ger dig av, skulle jag vilja säga dig några ord. När du kommer fram, blir du stående på Nygårds gård. Dit kommer du, men inte längre, ty sedan har du inte långt hem. Du måste lova att uträtta ett ärende åt mig, och det löftet får du lov att hålla, i annat fall blir du olycklig. Så snart du stannar på gården, skall du taga bältet av dig, gå in i stugan och fråga efter mor Malin. Då du får se henne, skyndar du fram och knäpper bältet om henne, ty jag vill ge henne det. Förresten skall jag säga dig, att jag känner henne rätt väl, för jag har bott där i trakten i över hundra år. Mitt hem var den stora bergsklippan i Huseby skog, men jag blev bortdriven därifrån av en särskild händelse. Jag har varit smed, jag med, i mina dagar, och jag gjorde gångjärnen till Skatelövs kyrkodörrar. Ännu en gång ber jag dig att du inte glömmer att knäppa bältet om mor Malin." Gesällen lovade att redligen hålla sitt löfte. Och i samma ögonblick började det susa gruvligt i luften, och en halv timme därefter föll han ner på gården i Nygård, utan att ha blivit skadad på minsta sätt. Han knäppte av sig bältet, steg in och frågade efter mor Malin, som genast kom in. Det var en gammal vördig gumma, med bister min. Gesällen hade lovat att, så fort han fick se henne, skulle han lägga bältet om hennes liv, men han blev så häpen över hennes besynnerliga utseende, att han inte genast kom sig för med det.
"Här är ett bälte, som en viss man har bett mig skänka er, mor Malin", sade han. "Han sade åt mig att knäppa det om kära mor." Gumman tog emot bältet och sade:
"Jag skall genast sända tillbaka bältet. Kom, följ med mig ut, så skall du få se, hur det skall gå till!" Men gesällen var rädd för gubbens hot och ville inte låta gumman få sin vilja fram.
"Du behöver inte vara rädd för gubbens hämnd, för han har inte makt mera att skada dig", sade gumman. "Kom nu och se, hur behändigt han skall få detta bälte tillbaka!" Gumman knäppte bältet om en stor ek, som stod på gården, och i samma ögonblick drogs trädet upp ur jorden och for iväg genom luften med buller och brus."Se så", sade gumman leende, "nu skall gubben däruppe snart få sitt bälte." Gesällen, som mycket beundrade gummans rådighet och kunnighet, tog nu farväl och gick hem. Sedermera fick han veta, att det varit gubbens mening att få gumman till sig upp i Norge. Troligtvis var det hon, som skickat dit honom. Det gick säkerligen inte fullt så fort för gesällen att komma tillbaka till Norge igen.
