Det var en gång en kung som hade tre döttrar och alla var de vackra. Men allra vackrast var den minsta prinsessan. Hon hade också det godaste hjärtat.
En dag skulle kungen fara in till marknaden i staden. Han frågade prinsessorna vad de ville ha. De två äldsta räknade upp fina klänningar, halsband, sjalar, silver och guld. Men den yngsta prinsessan sa ingenting.
När kungen frågade henne, sa hon att hon inte behövde något.
- Jo, men önska dig någonting, sa kungen, som så gärna ville ge henne en present.
Då sa prinsessan:
- Jag har hört talas om de tre sjungande löven och dom vill jag ha, hellre än någonting annat i världen.
Kungen for till marknaden och köpte vackra klänningar och smycken och sjalar. Men några sjungande löv kunde han inte hitta någonstans. Han blev så ledsen och kände sig sorgsen när han red hem utan någon present till den minsta prinsessan.
På vägen hem hörde han plötsligt underbar musik. Han red närmare och såg en liten buske med tre gyllene löv som rörde sig i vinden och spelade. Han hade hittat de tre sjungande löven. Och kungen sträckte fram handen för att plocka dem.
- Låt bli mina löv! sa en röst.
- Vem är du? sa kungen. Jag kan köpa dina löv.
- Jag är prins Hatt under jorden. Du kan få mina löv på ett villkor. Det är att du i stället ger mig det första du möter, när du kommer hem till slottet.
- Ja, sa kungen, fast villkoret var underlligt, och så bröt han försiktigt av kvisten med de tre löven.
Hela vägen hem spelade löven och prinsessorna kunde höra det på långt håll. Den minsta prinsessan blev så glad att hon rusade ut, fastän det var både kallt och mörkt. Hon sprang emot kungen och rakt i hans famn.
Kungen blev alldeles förfärad. Hans egen lilla prinsessa var den första han mötte. Det var henne han måste ge bort.
Han blev förtvivlad men red tillbaka och lämnade henne vid den lilla busken. Och där satt hon och grät med de tre löven i handen.
Efter en stund öppnade sig marken och hon kom ner i en stor sal som gnistrade av guld och silver. Men där fanns inte en människa.
Prinsessan blev snart trött och la sig att vila. Då kom en man in och hälsade henne välkommen. Han sa att han var prins Hatt under jorden som älskade henne. Han var förtrollad och fick inte visa sig för någon människa. Han kunde bara komma till henne på natten och hon fick inte se honom. Men om hon ville vara honom trogen, skulle allt bli bra.
Ja, prinsessan stannade och efter en tid fick hon en son och nu hade hon sällskap om dagarna. Och snart fick hon en son till och sedan en liten flicka. Och prinsessan var lycklig med sina barn och med prins Hatt, fast hon aldrig hade sett hans ansikte.
En dag berättade prinsen att hennes pappa kungen skulle gifta om sig och om hon ville, fick hon åka hem och hälsa på.
- Men du måste lova att vara mig trogen occh inte berätta om mig för din familj, sa prins Hatt.
Ja, det lovade prinsessan och for med sina barn till bröllopet. Det blev en stor fest och prinsessan var så glad att få träffa hela sin familj igen. Men de var nyfikna och började ställa frågor. Hon var först tyst och sa ingenting. Men då frågade den nya drottningen om barnen var lika sin far.
- Ja, det vet jag inte, sa prinsessan och så berättade hon att hon aldrig hade sett honom.
- Men då skall du göra så här, sa drottninngen. Ta med det här ljuset hem. När din man har somnat på natten, ska du tända det och titta på honom.
När prinsessan kom hem till prins Hatt igen, gjorde hon som drottningen sagt. När prinsen somnat, tände hon ljuset och böjde sig över prinsens ansikte. Han var så vacker att hon inte kunde sluta att se på honom och vips föll en droppe från ljuset ner på hans ansikte.
Prinsen vaknade och med ens försvann allt i rummet. Där krälade paddor och ormar. De tre löven slutade att sjunga och prins Hatt själv blev blind.
Prinsessan grät förtvivlat och prinsen sa:
- Vad har du gjort? Och jag som älskade dig så! Nu får du välja - att gå tillbaka till din far eller att gå med mig, din blinde man.
Prinsessan grät och grät och sa att hon ville följa honom, sin man, så länge hon levde.
Hon tog honom i handen och så gick hon med honom och de tre barnen ut i den mörka skogen. De gick och gick och till slut frågade prinsen om hon inte såg något hus. Jo, nu såg hon ett stort hus med ett glänsande tak av koppar.
Det är min äldsta systers hus, sa prinsen. Gå in och hälsa från mig och be att hon tar hand om vår äldste son. Men hon får inte se mig. Prinsessan gjorde som han sa, fast det sved i hennes hjärta.
Så gick de vidare och i ett stort hus med glänsande silvertak bodde prinsens andra syster. Hon fick ta hand om den andre sonen.
De gick vidare och kom så till ett hus med ett glänsande tak av guld.
- Här bor min yngsta syster, sa prinsen. Här ska du lämna vår yngsta dotter. Men kom ihåg att inte heller hon får se mig.
När prinsessan lämnat sin lilla dotter, sved det så ont i hennes hjärta att hon föll ihop i systerns famn. Och systern följde med henne till prinsen och omfamnade sin bror.
- Kära, det här skulle du inte ha gjort, sa prinsen till prinsessan. I samma stund sänkte sig ett mörkt moln från himlen och prinsen försvann.
Prinsessan och systern grät och prinsessan sa att hon måste leta efter prins Hatt i hela världen. Systern blundade en stund.
- Gör så här, sa hon sedan. Ta den här penningpungen och gå härifrån rätt mot solen. Du kommer då att finna den trollkärring, som förhäxat prins Hatt och som nu tänker gifta sig med honom.
Prinsessan gick i väg och kom till sist fram till ett vackert slott. Där bodde mycket riktigt en trollkärring och hennes styvdotter och prinsessan bad att få stanna över natten.
- Du får bo i gåshuset, sa trollkärringen.
Prinsessan tog fram sin penningpung, köpte mat och gjorde en stor festmåltid. Sedan bjöd hon in trollkärringen och hennes dotter. De åt och undrade var hon fått all den goda maten ifrån. När trollkärringen fick se den vackra penningpungen, ville hon köpa den.
- Du kan få den, om jag får sova i samma rum som din man i natt, sa prinsessan.
- Det kan du få, sa trollkärringen.
På kvällen sa hon till sin dotter att ge prinsen en stark dryck, så att han skulle sova hårt. Men dottern tyckte om prinsessan. Så hon gav tecken till prinsen att han inte skulle dricka. Han låtsades bara sova, när trollkärringen förde in prinsessan i hans rum. Prinsessan omfamnade sin prins och grät och sa hur mycket hon älskade honom.
- Käraste, sa han och vaknade upp som ur en ond dröm.
- Vi måste lura trollkärringen och ge oss iväg. Det enda sättet att bli av med troll är att koka dem i skållhett vatten.
Nästa dag började trollkärringen ordna bröllopsfesten för sig och prins Hatt. Hon tog fram sin stora jättegryta och började koka vatten till kalaset.
- Koka grytan tills den är blå i botten. Då blir det bra, sa prinsessan.
Trollkärringen klättrade upp och lutade sig över grytan för att se om den blivit blå. Då sprang dottern och prinsessan fram och knuffade ner henne i grytan och så fanns hon inte mer.
Prins Hatt och prinsessan tog adjö av styvdottern, som också varit förtrollad, och de gick därifrån genom många gröna skogar och ängar. Till sist kom de fram till ett vackert slott som glimmade i solen. Där spelade de tre löven och där var deras tre barn. De tre sjungande löven spelade så vackert att de inte kunde känna sig ledsna någon enda dag mer.
