1
SNÖVIT OCH DE SJU
DVÄRGARNA
Det var en gång en drottning som födde en dotter.
Hennes hy var vit som snö, hennes läppar röda
som blod och hennes hår svart som ebenholts.
Därför kallades hon Snövit. Men drottningen dog
och inom ett år tog kungen sig en ny gemål. Hon
var mycket vacker, men stolt och högmodig och
kunde inte tåla att någon skulle vara vackrare än
hon.
Hon hade en underbar spegel och den frågade hon
varje dag: ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig
vem som vackrast i landet är?” Och alltid svarade
spegeln: ”Ni, fru drottning, är vackrast i landet”.
Men Snövit växte upp och blev vacker som den
klara dagen. Och en dag svarade spegeln
drottningen: ”Fru drottning, ni är vackrast här,
med Snövit är tusen gången vackrare än ni”.
Då blev drottningen arg och från den dagen hatade
hon Snövit. Hon befallde en jägare att föra ut
Snövit i skogen och döda henne. Men han kände
medlidande med flickan och lät henne springa sin
väg. För drottningen berättade han, att Snövit var
död. Men Snövit irrade nu omkring i skogen och
till slut kom hon fram till ett litet hus. Hon gick in
för att få vila sig lite.
I rummet stod ett bord dukat och eftersom Snövit
var hungrig, åt hon lite från var och en av de sju
små tallrikarna och drack en mun ur varje mugg,
för hon ville inte äta upp allt för en enda. Och
eftersom hon var så förskräckligt trött, lade hon
sig i en av de sju små sängarna och somnade
genast. När det blev mörkt, kom husets herrar, de
sju dvärgarna, hem från sitt arbete i gruvan.
De upptäckte den sovande Snövit och hon var så
vacker att de lät henne sova vidare. Nästa morgon
berättade Snövit sin historia för dvärgarna. Hon
fick stanna hos dem och lovade att sköta hushållet
åt dem. När nu drottningen trodde att Snövit var
död, frågade hon åter sin spegel: ”Spegel, spegel
på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet
är?”
2
Då svarade den: ”Fru drottning, ni är den
vackraste här, men Snövit som är bortom bergen
hos de sju dvärgarna, är tusen gånger vackrare än
ni”. Då förstod hon att jägaren hade lurat henne.
Hon klädde ut sig till krammånglerska och begav
sig till huset där de sju dvärgarna bodde. Hon
erbjöd Snövit att få köpa ett mycket vackert band,
och Snövit tyckte så mycket om det, att hon köpte
det.
Men den gamla knöt det så hårt om Snövits midja,
att flickan knappt kunde andas längre, utan hon
föll som död ner. När dvärgarna kom hem blev de
alldeles förskräckta. Raskt klippte de upp bandet
och Snövit kom till liv igen. Drottningen fick
genom sin spegel veta att Snövit fortfarande levde.
Därför begav hon sig i en annan förklädnad till de
sju dvärgarnas hus.
Med sig hade hon en förgiftad kam. Och Snövit
köpte kammen. Knappt hade hon satt den i håret
förrän hon föll medvetslös till golvet. Men som tur
var, kom de sju dvärgarna strax därefter och de
drog ut den förgiftade kammen. Då kom Snövit till
medvetande igen. Än en gång fick drottningen veta
av sin spegel att Snövit levde. Nu skakade hon av
vrede.
Hon förgiftade ett äpple och gick, förklädd till
bondmora, till dvärgarnas hus. Snövit tittade ut
genom fönstret och sa: ”Jag får inte släppa in
någon”.
”Då vill jag åtminstone skänka dig ett äpple”, sa
bondkvinnan. Eftersom Snövit var misstänksam,
delade hon äpplet och gav Snövit den röda, giftiga
hälften. Själv bet hon i den, giftfria hälften. Då åt
också flickan av äpplet, men knappt hade hon fått
en bit i munnen förrän hon föll död till marken.
När drottningen var hemma igen och frågade
spegeln, så svarade den äntligen: ”Fru drottning,
ni är vackrast i landet”. Dvärgarna försökte
förgäves få liv i Snövit igen. Men hon var och
förblev död. Då gjorde de en kista av glas och lade
henne i den. De bar upp henne på ett berg och
sörjde och vakade över henne i dagarna tre. Då
råkade en prins komma förbi.
3
När han såg kistan med den vackra flickan, bad
han dvärgarna: ”Skänk mig kistan, för jag kan inte
leva utan att få se Snövit. När tjänarna bar bort
kistan, snubblade en av dem, och den giftiga
äppelbiten lossnade och for ut. Strax därpå slog
Snövit upp sina ögon och öppnade locket på
kistan. Men var är jag?” ropade hon. Prinsen
berättade allt som hade hänt. Snövit blev glad och
följde med honom. När styvmodern fick höra det
blev hon så förskräckt att hon föll död ner.
SLUT
