Alla älskade Odens son, Balder. Men Balder började drömma mardrömmar. Det gjorde hans mor Frigg så orolig att hon fick allt och alla att lova att inte skada hennes älsklingsson. Gudar, jättar, dvärgar, alver, djur och människor svor att aldrig skada honom. Till och med eld, vatten och sten lovade att skydda honom.
När gudarna upptäckte att det var omöjligt att skada Balder använde de honom som måltavla på lek. Men Loke tyckte inte om att just Balder skulle vara odödlig.
Loke förvandlade sig till en gammal kvinna, sökte upp Frigg och lurade henne att avslöja att Frigg inte brytt sig om att fråga misteln, en liten grön växt.
Loke gjorde en pilspets av en mistel. Sedan gick han med en pilbåge till Höder, som inte kunde vara med och skjuta prick på Balder eftersom han var blind. "Jag ska hjälpa dig att sikta" sade Loke. Höder sköt, pilen med misteln träffade Balder mitt i hjärtat och han föll ihop, död. Det blev alldeles tyst. Ingen kunde säga något.
Medan Balder begravdes, red hans bror till dödsriket för att be dödsgudinnan Hel, att låta Balder återvända till de levandes värld. "Alla sörjer honom", sade han. Och Hel lovade att om allt och alla grät för Balder, skulle han få komma tillbaka.
Budbärare red ut i världen för att be alla att gråta för Balder. Och alla grät. Till och med stenarna grät.
På vägen hem passerade budbärarna en grotta. Därinne satt en gammal kvinna som kallade sig Tökk. "Nu är det bara du kvar", sade budbärarna. "Om du också gråter för Balder, får han komma tillbaka till livet."
Tökk sa: "Med torra tårar ska Tökk gråta för Balder. Hel kan behålla det hon har!".
Och så kom det sig att Balder fick stanna i dödsriket. Och alla trodde att Tökk i själva verket var Loke som förklätt sig. Loke fångades och bands vid en klippa. Ibland sliter han så hårt i repen att det blir jordbävning. Och Balder och Höder kommer tillbaka från dödsriket när världen gått under och återuppstått. Men det är en annan historia.
Den här texten är tänkt mer som minnesanteckningar än som en riktig berättelse. Läs Snorre Sturlassons text i hans Edda, och brodera på historien!
När gudarna upptäckte att det var omöjligt att skada Balder använde de honom som måltavla på lek. Men Loke tyckte inte om att just Balder skulle vara odödlig.
Loke förvandlade sig till en gammal kvinna, sökte upp Frigg och lurade henne att avslöja att Frigg inte brytt sig om att fråga misteln, en liten grön växt.
Loke gjorde en pilspets av en mistel. Sedan gick han med en pilbåge till Höder, som inte kunde vara med och skjuta prick på Balder eftersom han var blind. "Jag ska hjälpa dig att sikta" sade Loke. Höder sköt, pilen med misteln träffade Balder mitt i hjärtat och han föll ihop, död. Det blev alldeles tyst. Ingen kunde säga något.
Medan Balder begravdes, red hans bror till dödsriket för att be dödsgudinnan Hel, att låta Balder återvända till de levandes värld. "Alla sörjer honom", sade han. Och Hel lovade att om allt och alla grät för Balder, skulle han få komma tillbaka.
Budbärare red ut i världen för att be alla att gråta för Balder. Och alla grät. Till och med stenarna grät.
På vägen hem passerade budbärarna en grotta. Därinne satt en gammal kvinna som kallade sig Tökk. "Nu är det bara du kvar", sade budbärarna. "Om du också gråter för Balder, får han komma tillbaka till livet."
Tökk sa: "Med torra tårar ska Tökk gråta för Balder. Hel kan behålla det hon har!".
Och så kom det sig att Balder fick stanna i dödsriket. Och alla trodde att Tökk i själva verket var Loke som förklätt sig. Loke fångades och bands vid en klippa. Ibland sliter han så hårt i repen att det blir jordbävning. Och Balder och Höder kommer tillbaka från dödsriket när världen gått under och återuppstått. Men det är en annan historia.
Den här texten är tänkt mer som minnesanteckningar än som en riktig berättelse. Läs Snorre Sturlassons text i hans Edda, och brodera på historien!
