Det var en gång en pojke som var så fattig att han
vandrade omkring på vägarna och tiggde. En gång kom han till
en stor stad med många hus, och där knackade han på och tiggde
till sig några brödsmulor. I ett av husen bodde en man som frågade
pojken om han hade lust att stanna och ta arbete hos
honom, och det ville pojken gärna.
Efter en tid skulle mannen fara bort. Han bad pojken att se
efter huset och gav honom nycklarna till alla rum. Men det fanns
ett rum som pojken inte fick gå in i, och det var mannens snickarverkstad.
Pojken lovade att inte öppna dörren till verkstaden,
och därefter for mannen sin väg. När nu pojken var alldeles ensam
i det stora huset blev han nyfiken på hur det såg ut i alla rum.
Därför tog han nyckelknippan och gick runt i de olika salarna
och såg sig omkring, och till slut stod han framför dörren till
snickarverkstaden. Han stannade till och stod där länge och bara
såg på dörren, men frestelsen att öppna den blev för stor. Han
satte nyckeln i låset och dörren for upp.
Nu blev pojken förvånad, för därinne fanns ingenting annat än
några stickor som låg utströdda på golvet och ett stort kar mitt i
rummet. Han stod länge och funderade på om han skulle våga
svenska folksagor
24 25
titta i karet, men till slut blev även den frestelsen för stark. Han
gick fram till karet, men till hans stora besvikelse var det täckt av
ett lock. Nu tvekade han inte längre, utan lyfte på locket och tittade
ner i karet. Där nere låg en likkista och nu tvekade pojken
igen om han skulle våga öppna kistan, men till slut gjorde han
det. På kistans botten låg en liten ask, och pojken stod länge och
grubblade på vad han skulle göra med asken. Men hur det nu
var så öppnade han den, och då flög tre små flugor ut ur asken.
De surrade runt omkring honom och frågade :
» Vad befaller min herre ? «
Pojken blev rädd och visste inte vad han skulle säga, men så
sade han :
» Jag vill att ni kryper tillbaka in i asken. «
Flugorna gjorde som pojken sade, och sedan han lagt tillbaka
locken på både asken, kistan och karet, lämnade han snickarverkstaden.
*
Men pojken kunde inte släppa tanken på de underliga flugorna.
Om de kunde tala, tänkte han, så kanske de också klarade av
andra konster. Och på kvällen gick han tillbaka till verkstaden
och öppnade asken. Genast surrade de tre flugorna omkring
honom och frågade vad han önskade att de skulle göra. Pojken
tänkte efter ett tag och sade sedan :
» Jag vill att ni för hit den äldsta kungadottern och lägger henne
hos mig i natt, men utan att hon själv eller någon annan kan säga
var hon varit. «
Och på natten, då pojken låg i sin säng, surrade det plötsligt
till, och in kom flugorna bärande på den äldsta kungadottern,
som de lade bredvid honom i sängen. På morgonen kom flugorna
igen och förde prinsessan tillbaka till slottet utan att hon
själv eller någon annan kunde säga var hon varit. Och då hon
mötte sin far sade hon till honom : » Jag förstår inte hur det har
gått till, men jag tror att jag sovit hos en pojke i natt. «
» Inte har du sovit hos en pojke «, sade kungen, » för jag har
vakter runt hela slottet så dit kommer ingen in. «
De tre flugorna
svenska folksagor
26 27
Men dottern envisades med att det var sant, och då lät kungen
placera ut dubbelt så många vakter runt slottet.
Nästa dag hände samma sak : pojken gick till verkstaden och
befallde flugorna att hämta prinsessan. Och de bar henne både
dit och därifrån utan att någon fick veta något om saken. Morgonen
därpå beklagade sig prinsessan för fadern och sade att
hon var säker på att hon sovit hos en pojke under natten. Kungen
trodde inte på henne, för han hade ju satt ut extra vakter runt
slottet. Men prinsessan stod på sig, och till slut började kungen
undra om det kanske ändå var sant som hon sade. Därför kallade
han på en trollpacka, en av de allra skickligaste, och frågade henne
till råds. Och trollpackan visste genast vad som skulle göras : hon
fyllde en liten påse med ärtor och gjorde ett litet hål i botten på
påsen. Sedan band man fast påsen vid prinsessan. Och då kvällen
kom förde de tre flugorna som vanligt prinsessan till pojken och
tillbaka igen. Men den här gången kunde var och en med egna
ögon se var någonstans hon varit under natten, för det gick en
hel väg full av ärtor mellan slottet och huset där pojken bodde.
Nu blev kungen så rasande att han kastade pojken i fängelse och
hotade att ta död på honom.
Innan pojken skulle föras till stupstocken bad kungen sin präst
att söka upp pojken för ett sista samtal. Men då prästen bankade
på dörren till fängelsehålan öppnades den av ingen mindre än
kungen själv. Prästen blev så förskräckt att han nästan tappade
sin bibel, och kungen beklagade sig högljutt över pojkens fräcka
tilltag. Han hade nämligen befallt flugorna att föra kungen till
fängelset i stället för pojken själv. Kungen och prästen började nu
rådslå om vad de skulle göra med pojken, och till slut rådde prästen
kungen att låta pojken gifta sig med prinsessan. Kungen funderade
en stund på saken och tyckte sedan att det var en god idé,
för pojken var ju i alla fall allt annat än dum. Och så blev det.
Kungen höll bröllop för dottern och pojken, och därefter flyttade
pojken in i slottet. Asken med flugorna tog han med sig och
låste in i ett stort skåp.
Under tiden hade pojkens husbonde kommit hem, och han
blev allt annat än glad när han fick se hur pojken lurat honom.
Men han var inte den som tappade huvudet utan började i stället
smida planer på att ge igen. Så en dag när pojken var ute på jakt,
sökte mannen upp prinsessan på slottet och sade :
» Din man och jag har råkat förväxla våra snusdosor, och jag
vill gärna ha min tillbaka. «
På samma gång tog han fram en ask som var alldeles lik den
som flugorna låg i. Prinsessan anade ingenting utan gick till det
stora skåpet och hämtade pojkens ask som hon sedan bytte ut
mot mannens. När denne fått tillbaka sin ask skrattade han förnöjt,
och så fort han kom hem släppte han ut flugorna. De surrade
omkring och ville genast veta vad mannen önskade av dem.
» Jo «, svarade mannen, » jag befaller er att föra bort pojken till
en ö femtio mil ut i havet. «
Det gjorde flugorna, och strax satt pojken där ensam på en ö
långt hemifrån. Han längtade efter sin prinsessa och var arg på
sin gamle husbonde som ställt till det så för honom. Men rätt
som det var fick han syn på en gammal gumma. Hon var grå och
krokig men verkade nöjd och glad där hon satt på en sten och
gnolade för sig själv. Pojken hälsade vänligt på henne, och sedan
han berättat vem han var och hur han kommit till ön, bad han
gumman hjälpa honom därifrån.
» Nej, jag kan nog inte hjälpa dig «, sade gumman. » Men eftersom
du hälsade så artigt på mig så skall jag skicka dig till min
syster som bor femtio mil längre ut i havet. Kanske kan hon
hjälpa dig. «
Hon ropade på sin dräng, och då kom en stor råtta framkilande.
Gumman befallde råttan att föra pojken till hennes syster.
Pojken tyckte först att det var en besynnerlig dräng men tackade
ändå gumman för hjälpen. Och så gick de ner till stranden där en
båt låg och väntade. Råttan bad pojken stiga ombord och satte
sig själv vid årorna och rodde så att skummet yrde.
Det dröjde inte länge förrän de var framme vid ön. Pojken steg
i land, tackade råttan och vandrade utefter stranden. Då fick han
syn på systern, det var en ännu äldre gumma, rynkig som ett
De tre flugorna
svenska folksagor
28 29
vinteräpple och med snövitt hår. Liksom systern var hon på gott
humör, hon gnolade och sjöng där hon satt och lappade på en
vante. Pojken hälsade vänligt och framförde sitt ärende. Gumman
förebrådde honom först för att han lurat sin husbonde men
lovade ändå att försöka hjälpa honom. Hon ropade på sin piga,
och genast trippade en liten mus fram. Gumman befallde musen
att följa med pojken hem och hjälpa honom med det som kunde
behövas. Pojken undrade för sig själv hur det skulle gå till men
tackade ändå gumman och lät den lilla musen ro honom hem till
staden. Musen rodde så att vattnet forsade under båten, och innan
pojken visste ordet av var de framme i staden.
Där stod det illa till. Den första han fick se var hans egen prinsessa
som, klädd i trasor, gick på stranden och vallade kreatur.
Hans gamla husbonde hade tagit livet av kungen och satt sig
själv i dennes ställe, och ingenting i riket var som förut. Då vände
sig pojken till musen och bad henne smyga in i slottet och leta
rätt på asken med flugorna. Den hade husbonden gömt längst
inne i ett stort skåp, men musen gav sig inte förrän hon letat rätt
på asken. Pojken tackade henne för hjälpen, och sedan for hon
tillbaka till sin ö.
Nu hade pojken asken i sin hand, och han skyndade sig att
lyfta på locket. Flugorna flög ut och frågade som vanligt vad han
befallde.
» Jo «, sade pojken, »jag befaller att ni tar min gamle husbonde
och för honom till en obebodd ö tusen mil ut i havet.«
Och så blev det. Och från den dagen behövde prinsessan aldrig
mer valla kreatur, och pojken blev förstås kung över hela riket.
