19.Gastar
(Bergstrand, Hall. 1949:116)
Hovdagubben var huvudlös. Han var inte ett bergatroll, utan han var en gast. Det var två slåtterkarlar, som blevo oense, och den ene skar huvudet av den andre. På så vis blev han huvudlös. Den gamle gubben i Löpared skäckte (härmade) efter hovdagubben, men han fick en örfil av honom till straff.
20.Gastar
(Bergstrand, Hall. 1949:116)
Det var en, de kallade Långakärrsgasten. Myringen sade de också. Honom var min farmors farfar ute för en gång. Han satt och brynte en gång i hösten (skörden), och då skrek gasten, och han gav sig till att härma efter honom, men då kom gasten och följde med honom, tills han var hemkommen, och då slog han i dörren. Han brukade skrika mot väderbyte.
