14.Djävulen skall få det första som kommer honom till mötes.
FSF (K.140,1)
Det var en kapten, som var i Amerika dagen före midsommarafton, och midsommarafton skulle han vara hemma och stå brudgum. Han visste inte, hur det skulle gå till, men då kom en okänd man till honom och sade, att han skulle hjälpa honom mot det löftet, att han skulle få den första, som skulle komma ombord i hemmahamnen. Kaptenen, som visste, att det var hans brud, som först skulle komma ombord, var lite tvehågsen. Då viskade en matros åt honom: ”Giv det löftet bara!” för matrosen kom ihåg, att bruden alltid brukade ha sin hund med sig och att hon alltid kastade honom först ombord. Kaptenen gav då med sig och kommenderade alla man till kojs. Under hela natten hörde de sedan inte annat ljud eller tal än bara orden: ”Falla för Olaitornet!” som kom upp ifrån däck, och sedan kastade de ankar på Stockholms redd. Bruden kom till skeppet och hade hunden med sig och kastade den ombord först. Men då blev Fan så arg, att han for av med hunden, så att slarvorna ”strittade”.
15.Djävulen
(Bergstrand, Värml. 1948:23
Husbacka i Visnum var prästboställe. Där bodde en gång en präst som hette Fagergren. En midsommarkväll ville hans pigor gå ut till en bal. ”Nej, gå inte”, sade Fagergren. De ville i alla fall. ”Jag går med”, sade han då. När de kommo till stället, där dansen var, så ställde sig prästen vid fönstret och krökte armen till en ögla. ”Titta här nu!” sade han. ”Viljen I gå in?” De tittade och bleknade, för de sågo allt möjligt ont, det var själve Satan och hans anhang som var där.
