9.Se sin tillkommande
(Danmark VII s.258,259)
St. Hans afton gick man tigande och utan att hälsa på någon för att samla Johannesört och satte dem under takbjälken för att få veta vem som skulle giftas under året. Man hade långt i förväg sett efter var dessa blommor växte, för att denna bestämda afton kunna taga dem.
---------------
En flicka går midsommarafton, när solen har gått ner och daggen faller, in i en hage och plockar nio olika slags blommor. Dem skall hon lägga under sin kudde och sova på om natten, så drömmer hon bestämt om sin tillkommande fästeman.
10.Häxa i kyrkan
(Danmark VII, s.62)
Den som vill veta, vem som är en häxa, skall st. Hans afton gå till tre åkrar och taga tre ax av varje. Dem skall han dagen efter taga med sig till kyrkan, och då kan han se alla häxor havande en rund skål på huvudet.
----------
Komma häxorna till kyrkan st.Hans dag, sitta de med en skålgryta på huvudet, därav kan man känna igen dem. (VII s.63)
----------
Vill man se häxorna, då de gå till kyrkan st. Hans dag, så skall man om morgonen fastande taga vigd mull i sina stövlar och träskor och gå därmed till kyrkan, då man kan se dem tydligt gå till kyrkan med sina mjölkspannar på huvudet, men man skall göra det i Fans namn. De som vill se häxorne st. Hans afton, de skola i Fans namn sätta sig under en harv, som vänder tänderna utåt, då kan man se dem rida på sina kvastaskaft upp genom skorstenen och bort till Bloksbjærg.
11.Häxor
(Danmark VII s.101 f)
St. Hans natt rida häxorna på kvastaskaft till Tromsö, Bloksbjærg eller Hekkenfeltt.
--------------
Djävulen tager häxorna från alla land till altars var st. Hans afton i Troms kyrka i Norge. Han giver dem då människokött och människoblod till spisning (VII s.102)
--------------
Min moder berättade, att därsom en vill se en samling häxor vid Troms kyrka st. Hans afton, så skall man taga kyrkogårdsmull på sitt huvud och se ned i sin egen brunn. Så kan man se den onde hälla upp åt dem i en omvänd hästfot. Men de tycka själv, att de dricka av ett silverstop.
-------------
Den 1. maj såväl som st. Hans dag må ingen bedja om mjölk eller låna något av andra, då sådant medför otur och förtret.( VII s. 102).
-------------
St. Hans afton pyntar man alla dörrarna med majgrönt, så komma häxorna inte in, och ugnsrakan och kvastskaftet gömmas försiktigt. Hästarne sättas också på somliga ställen in den natten, men de skjutas baklänges in i stallet. (VII s.102)
---------------
På Själland majas linåkern st. Hans afton vid solnedgången, stillatigande, för att häxorna inte skola förstöra den. (VII s.103)
--------------
Det är inte länge sedan som Vendelborna brukade ligga med en gråbokrans runt huvudet midsommarnatten. Det menades befria från trollens makt och huvudvärk under det kommande året. (VII s.104)
------------
Några mena, att häxorna rida st. Hans natt. Därför brände man förr bloss och bål på höjderna; det var för att skrämma bort häxorna. Man satte stål över alla dörrar, satte hackan i dynghögen osv.
------------
Man blossar, tänder bål, st. Hans afton, för att det inte skall komma brand i veden (säga någre) eller för att skrämma häxorna.
I äldre tider brukade man bränna ett barn, som var gjort av långhalm. Det kallades att bränna barn. Därav ha ”Barnebankerne” på Gryderup och Erdrup mark fått sitt namn. (VII s.113)
12.”Allestans veder”
(Danmark VII s.117)
En skräddare från Stybbæk omtalte en gång för min mormor, att han under sin lärotid var i tjänst hos en mästare, vars hustru misstänktes för att vara häxa. Han beslöt sig då för att vara uppe en midsommarnatt och iakttaga hennes färd. Han gömde sig i köket och såg då, huru hon bort mot klockan 12 kom listande sig in med en kruka i handen, varav hon tog litet grand och smorde alla kroppsdelar. Då hon var färdig härmed, gick hon bort till skorstenen och sjöng: ”Upp genom rök och sot, men ingenstans emot”, och därpå försvann hon ljudlöst genom skorstenen. Då han såg detta, fick han en oemotståndlig lust att själv försöka.. Han uppsökte krukan som hon hade låtit stå, gjorde liksom hon och gav sig till att sjunga de samma ord, som han hade hört av henne, men tog fel och sjöng: ”allestans veder”. Men då blev han stött och kastad från den ena sidan av skorstenen till den andra, så att han efter att nästan ha blivit hackemat, föll halvdöd ned till jorden och endast efter lång tids förlopp åter vart helbrägda, till kropp och själ; ty han hade blivit alldeles omtumlad av denna farliga resa.
13.Karlens häxritt
(Danmark VII s.124)
En präst hade en dräng, och var morgon som denne vaknade, var så trött och hade så ont i lederna; det värkte i hela kroppen, som om han hade varit ute på det tyngsta arbete. Så sökte han råd hos en klok man, som sade honom orsaken till sjukdomen. Det var nämligen prästens hustru som kastade sömn över honom, och genom att lägga ett förhäxat betsel på honom omskapade honom till en häst, och red på honom till Troms. Därav kom det sig, att han var så trött och hade så ont i ryggen nästa morgon. Så rådde han honom att han, när han nästa st. Hans afton lade sig till sängs, skulle gnida duktigt med nacken emot huvudkudden och hålla på med det, även om han föll i sömn. Det prövade han. Bort mot natten vaknade han och stod då vid en kyrka och hade ett betsel i handen, det var fästat på kyrkbacken, och runt omkring stod en mängd hästar, som likaledes voro bundna. Litet senare kom prästens hustru ut ur kyrkan, och så kastade han, efter den kloka mannens råd, betslet över huvudet på henne, och strax stod hon förvandlad till ett underbart svart sto. Han sattes upp att rida och red hem till prästgården. Dit kom han i dagningen, och då prästen kom ut genom dörren för att taga emot ryttaren, blev han inte så litet förundrad, då han såg, att det var hans egen dräng som kom ridande. Så berättade denne för prästen, att han hade köpt en så fin svart märr, om prästen inte hade lust att köpa den av honom. Jo han tyckte mycket om den, och så var handeln snart avslutad. Karlen sporde därnäst om han inte kunde få rida bort till smedjan för att få hästen skodd, för det behövde den. Det gav prästen sitt samtycke till, och då karlen kom tillbaka med den, strök drängen betslet av, och där stod prästens hustru med hästskor under händer och fötter.
