En
djurförare reste omkring och visade sina djur; ett lejon och en
björn.
En
natt sökte han kvarter i en viss gästgivargård, där det var
fullsatt. Han ville ha ett särskilt rum för sina djur, vilket inte
gick för sig, utan han måste hålla tillgodo med ett rum i en liten
byggnad, som stod något avsides från själva gästgiveriet.
Här
kunde ingen människa vistas, emedan det spökade gruvligt. De som
tidigare bott där hade blivit dödade under natten.
”Det
skall bli roligt att se, hur det går för honom i natt”, sade
gästgivaren.
Efter
dagens resa somnade djurföraren och hans båda djur ganska snart.
Bäst som han låg i sin djupaste sömn, väcktes han av ett buller.
Dörren slogs upp och en stor mängd troll, stora och små, inträdde.
Han
låg tyst och vågade knappt dra andan, medan djuren sov.
Nu
upptände trollen eld och somliga bar in ved och en del av sällskapet
började framta sin mat, som var döda och levande djur: paddor,
ormar, grodor ödlor, kräftor ävensom bröd av olika sorter. Det
roade trollen att se hur djuren pinades, då de trädde dem levande
på spett och stekte.
Under
tiden hade trollen ej blivit varse djurföraren och hans båda djur,
men de yttrade allt som oftast, att de tyckte sig känna lukten av
kristet blod.
Då
måltiden led mot sitt slut, uppstod larm och trollen började slåss.
Under detta vaknade först björnen, som lät höra sin grova stämma.
Hans herre befallde honom att tiga och hotade honom med en käpp.
Trollen blev något häpna över denna ”brune kisse”, innan de
blev nog sturska, att börja hota mannen till livet. ”Kom hit om ni
vågar”, sade mannen, ”så skall vi se vem som vinner detta
spelet.”
I
detsamma vaknade lejonet, som uppretades vid anblicken av detta
sällskap.
Genast
rusade han in mitt ibland trollen med ett förfärligt rytande och
gjorde en gruvlig förödelse bland dem. Björnen gick nu inte att
hejda och ehuru trollen gjorde tappert motstånd, måste de omsider
ta till flykten, sedan många av dem blivit dödade.
På
morgonen innan det blivit ljust inkom djurföraren till värden och
hotade honom för, att han hade gett honom ett så farligt rum, där
han blev oroad. Gästgivaren blev förvånad, att denne var levande,
eftersom alla som bott där tidigare hade funnits döda i sängen om
morgonen. Djurföraren avreste, sedan han således hade befriat
rummet från denna ohyra och aldrig hördes trollen av i detta rummet
mer. Det beboddes sedermera av både resande och andra
