Sanningen och Lögnen
(Saga från Småland)- Jga föreslår att vi delar på din matsäck först så kan vi dela på min matsäck i morgon.
- Bra idé sa Sanningen, så slog de sig ner och delade på den mat Sanningen hade i sin matsäck.
Därpå vandrade de vidare.
Men Nästa dag när hungern trängde på igen så frågade Sanningen om det var dags dela på Lögnens matsäck. Men då svarade Lögnen Nej, det kan du glömma. Jag delar inte med mig till dig.
-Men du sa ju det igår sa Sanningen!
-Nej, det sa jag inte alls.
-Men kan jag inte få lite mat bönade Sanningen.
Jo, svarade Lögnen, ifall jag får sticka ut ditt ena öga.
Sanningen gick med på det för det var ju ändå bättre att leva med dålig syn än att dö av svält.
Likadant gick det nästa dag. Lögnen kunde dela med sig av sin mat ifall han fick sticka ut Sanningens andra öga och även detta gick sanningen med på.
Nu var Lögnen nöjd, för han kom på att han kunde leda runt en blind och pså sätt försörja sig med tiggeri.
Han lämnade Sanningen vid ett träd och gick till en krog i närheten för att dricka sig full.
Sanningen satt och väntade och väntade och mörkret föll. Plötsligt hörde han vilda djur närma sig. Vargar ylade och björnar brummade.
Han blev rädd och trevade sig fram till trädet och lyckades klättra upp.
Det var midsommarafton och det är den dagen alla djur kan tala.
Djuren samlades under trädet och björnen tog till orda.
-Välkomna till djurens riksdag. Låt oss höra vad nytt vi har i världen. Du Varg får börja.
- Jo sa vargen. Jag har hört att den dagg som faller i natt kan bota blindhet.
-oj oj oj skrockade alla djuren.
Då tog räven till orda. Jag har hört att i staden här intill saknar de vatten, men på torget ligger en jättestor sten och under den stenen finns en vattenådra.
Det var goda nyheter sa björnen. Jag har dessvärre hört att prinsessan i landet är sjuk. Hon kan bara botas av en oblat som finns bakom altaret i kyrkan.
OJ oj oj skrockade alla djuren.
Det var fina nyheter.... Då ses vi alla här om ett år exakt samma tid och plats sa björnen och så försvann alla djuren.
Men Sanningen klättrade ner från trädet och strök med handen över daggen och strök sedan över sina blinda ögon och genast fick han synen tillbaka.
Nu samlade han så mycket dagg han kunde i ett krus och gick sedan in i staden och ställde sig på torget och ropade:
-Jag botar blindhet! Och det strömmade blinda människor till honom som alla fick synen tillbaka. Han blev så hyllad och överöst med gåvor att han fick inskaffa en vagn för att frakta alla dyrgripar.
Nu fick han höra att staden saknade vatten och då visade han att man bara skulle gräva under den stora stenen på torget och när alla kunde dricka sig otörstiga så blev han oändligt hyllad.
Nu hörde kungen av sig för han hade hört att en mirakelman befann sig i landet som kunde bota sjukdomar och prinsessan hade insjuknat.
Sanningen gick då till kyrkan och letade upp oblaten som låg bakom altaret och gav till prinsessan och genast blev hon frisk.
Nu blev kungen så glad så han hoppade och dansade och ren pur glädje gav han halva kungariket och prinsessans hand till Sanningen.
Nu hade Sanningen alltså blivit prins och en dag när han var ute och färdades med sin glasvagn som var dragen av sex hästar så åkte han förbi en man som satt och tiggde. Det var Lögnen.
Sanningen gick fram till honom och frågade om han kände igen honom. Det tog lång tid men när Lögnen äntligen kände igen Sanningen så frågade han. Hur har du kunnat bli så rik?
Sanningen berättade då hela äventyret som hände förra midsommarnatten. Då beslutade Lögnen att han skulle besöka trädet nästa midsommar.
Han gick dit och klättrade högst upp i trädet och väntade. Snart samlades alla djuren för sin årliga riksdag. Björnen tog till orda:
- Någon har berättat våra hemligheter för människorna! Om daggen som botar blindhet, vattnet i staden och hur man botade prinsessan. Vem är förrädaren? Haren är det du?????
- Nej det är inte jag skrek Haren.
- Vem är det? Alla tittade sig omkring och plötsligt upptäckte man en man som gömde sig i trädet.
Där är spionen skrek de och skakade ner Lögnen ur trädet och dödade honom. Men Lögnen lever ju ännu som vi vet, så riktigt sann kan ju inte sagan vara.
Snipp Snapp Snut
Jo, svarade Lögnen, ifall jag får sticka ut ditt ena öga.
Sanningen gick med på det för det var ju ändå bättre att leva med dålig syn än att dö av svält.
Likadant gick det nästa dag. Lögnen kunde dela med sig av sin mat ifall han fick sticka ut Sanningens andra öga och även detta gick sanningen med på.
Nu var Lögnen nöjd, för han kom på att han kunde leda runt en blind och pså sätt försörja sig med tiggeri.
Han lämnade Sanningen vid ett träd och gick till en krog i närheten för att dricka sig full.
Sanningen satt och väntade och väntade och mörkret föll. Plötsligt hörde han vilda djur närma sig. Vargar ylade och björnar brummade.
Han blev rädd och trevade sig fram till trädet och lyckades klättra upp.
Det var midsommarafton och det är den dagen alla djur kan tala.
Djuren samlades under trädet och björnen tog till orda.
-Välkomna till djurens riksdag. Låt oss höra vad nytt vi har i världen. Du Varg får börja.
- Jo sa vargen. Jag har hört att den dagg som faller i natt kan bota blindhet.
-oj oj oj skrockade alla djuren.
Då tog räven till orda. Jag har hört att i staden här intill saknar de vatten, men på torget ligger en jättestor sten och under den stenen finns en vattenådra.
Det var goda nyheter sa björnen. Jag har dessvärre hört att prinsessan i landet är sjuk. Hon kan bara botas av en oblat som finns bakom altaret i kyrkan.
OJ oj oj skrockade alla djuren.
Det var fina nyheter.... Då ses vi alla här om ett år exakt samma tid och plats sa björnen och så försvann alla djuren.
Men Sanningen klättrade ner från trädet och strök med handen över daggen och strök sedan över sina blinda ögon och genast fick han synen tillbaka.
Nu samlade han så mycket dagg han kunde i ett krus och gick sedan in i staden och ställde sig på torget och ropade:
-Jag botar blindhet! Och det strömmade blinda människor till honom som alla fick synen tillbaka. Han blev så hyllad och överöst med gåvor att han fick inskaffa en vagn för att frakta alla dyrgripar.
Nu fick han höra att staden saknade vatten och då visade han att man bara skulle gräva under den stora stenen på torget och när alla kunde dricka sig otörstiga så blev han oändligt hyllad.
Nu hörde kungen av sig för han hade hört att en mirakelman befann sig i landet som kunde bota sjukdomar och prinsessan hade insjuknat.
Sanningen gick då till kyrkan och letade upp oblaten som låg bakom altaret och gav till prinsessan och genast blev hon frisk.
Nu blev kungen så glad så han hoppade och dansade och ren pur glädje gav han halva kungariket och prinsessans hand till Sanningen.
Nu hade Sanningen alltså blivit prins och en dag när han var ute och färdades med sin glasvagn som var dragen av sex hästar så åkte han förbi en man som satt och tiggde. Det var Lögnen.
Sanningen gick fram till honom och frågade om han kände igen honom. Det tog lång tid men när Lögnen äntligen kände igen Sanningen så frågade han. Hur har du kunnat bli så rik?
Sanningen berättade då hela äventyret som hände förra midsommarnatten. Då beslutade Lögnen att han skulle besöka trädet nästa midsommar.
Han gick dit och klättrade högst upp i trädet och väntade. Snart samlades alla djuren för sin årliga riksdag. Björnen tog till orda:
- Någon har berättat våra hemligheter för människorna! Om daggen som botar blindhet, vattnet i staden och hur man botade prinsessan. Vem är förrädaren? Haren är det du?????
- Nej det är inte jag skrek Haren.
- Vem är det? Alla tittade sig omkring och plötsligt upptäckte man en man som gömde sig i trädet.
Där är spionen skrek de och skakade ner Lögnen ur trädet och dödade honom. Men Lögnen lever ju ännu som vi vet, så riktigt sann kan ju inte sagan vara.
Snipp Snapp Snut
